De senaste säsongerna har det varit mycket Norrland i toppen av SHL. Skellefteå AIK har varit i en klass för sig medan Luleå utmanat bakom. Tillsammans har de bidragit med en massa färg till svensk hockey och sett till att ett maktskifte skett i Sveriges högstaliga.
Men när Jimmie Ericsson, Joakim Lindström, Melker Karlsson, Oscar Möller, P-E Bellemare, Johan Alm, Viktor Arvidsson, Petter Emanuelsson och nån till lämnade Skellefteå AIK samtidigt som Linus Klasen, Niklas Olausson, Linus Omark, Daniel Gunnarsson, Johan Fransson och nån till lämnade Luleå så var det väldigt många runtom i Hockeysverige så trodde att Norrlandseran var över.
Eller rättare sagt, det var nog många som hoppades på det.
Men med fyra omgångar spelade av årets SHL-säsongs står ett tydligt tecken ut och det är att Skellefteå AIK och Luleå är precis lika ledande som tidigare säsonger.
Luleå tog under kvällen sin fjärde raka seger när Brynäs besegrades med 2–1. AIK krigade till sig en 2–0-vinst mot ett desperat Leksand, vilket var ett mer imponerande sätt att ta tre poäng än vad fallet var mot Modo och Linköping.
Följdfrågan är given: Kommer AIK och Luleå att vara kvar i toppen säsongen ut?
Av det jag sett så här långt så finns det goda möjligheter till det. Att Skellefteå AIK kommer vara det är jag helt säker på. Laget är så brett och AIK kommer bli ännu bättre när Mikko Lehtonen och Oskar Sundqvist är tillbaka.
När det gäller Luleå så är jag inte lika säker att laget tillhör den allra högsta toppen efter 55 omgångar. Anledningen till varför jag är mer osäker kring Norrbottningarnas framtid är relativt enkel: Laget är inte lika brett och vasst som AIK:s samtidigt som de ledande spelarna i SHL:s inledning varit Daniel Zaar och Lucas Wallmark – en duo fylld av sueprtalang, men i den unga åldern så kommer det komma dippar och då dippar även Luleå.
Men vad som än händer i framtiden så är det otroligt roligt att se hur Norrlandshockeyn fortsätter vara extremt stark i Sverige. Lägg därtill att Modo, som är extremt nederlagstippade, tagit två raka segrar och bevisat att de kan bli ett häftigt utropstecken i årets SHL.
*****
För Skellefteå AIK blev det som sagt en 2–0-seger borta mot ett hårt krigande Leksand. AIK spelade inte bländande men vann på ett väldigt imponerande sätt – genom krig i 60 minuter samt ett tätt och tufft försvarsspel där Markus Svensson murade igen längst bak.
Framåt var det betydligt trögare för AIK jämfört i de tidigare matcherna. Ibland blixtrade laget till, men det dröjde ändå till i mitten av tredje innan succéförvärvet Andrew Calof sköt 1–0 mellan Oscar Alsenfeldt benskydd.
Efter det följde en rad PP för AIK, och i ett av dem bombade Tim Heed, som var en av isens bästa, in 2–0 – ett stenhårt skott som gick via båda stolparna innan pucken hamnade i nät.
Sen tappade Leksand fokus och drog på sig en rad onödiga utvisningar. Den absolut mest korkade stod Fabian Brunnström för när han visade MMA-takter när han kastade omkull Niclas Burström i en rörelse som mer liknade ett nacksving än något annat. Bert Robertsson blev riktigt förgrymmad över det och snackade därefter till sig en tvåa –också onödigt.
På minussidan i AIK hamnar förstakedjan med Daniel Widing, Patrik Zackrisson och Adam Pettersson, som har väldigt svårt att hitta någon form av samspel ute på isen. Även om det fortfarande är tidigt på säsongen så pekar de första tecknen mot att Adam Pettersson snart är tillbaka i en tredje eller fjärdefemma samtidigt som Daniel Widing går mot samma öde. När det gäller Zackrisson så är nog tålamodet längre, och "Zacke" är betydligt bättre än vad han hittills visat i Skellefteå AIK.
Men trion har fortfarande tid att hinna vända den negativa trenden och bevisa för undertecknad och flera andra att de fortsatt ska tillhöra en av toppformationerna.
Och i Skellefteå AIK brukar de flesta få tid på sig att växa, både som spelare och människor. Se bara på Tim Heed som efter mängder av glåpord från Skelleftebor nu bevisat att han var värd att satsa på.
Rom byggdes inte på en dag. Inte heller på två.
Kom ihåg det.
// Arvid M