Under tisdagskvällen var SHL-cirkusen igång igen. Tre matcher var på tapeten där den målmässigt störta explosionen kom i Cloetta Center.
För Linköping och Skellefteå AIK bjöd än en gång på ett målfyrverkeri.
LHC vann till slut med 6–5 efter straffar då AIK vände 2–4 till 5–4 och då Linköping kvitterade med 32 sekunder kvar av ordinarie tid.
Men det är lätt att bli lite förblindad av de elva målen. Visst, matchen var underhållande och flera av målen var riktigt snygga. Dessutom fick vi se SHL:s två bäst PP-enheter. Men samtidigt var det en himla massa slarv nere på isen.
När det gäller Skellefteå AIK så var det trots allt, än en gång, tydligt att laget väldigt ofta har problem i uppspelsfasen. Det är inte dåligt, men det är långt ifrån samma flyt som infann sig under fjolårssäsongen.
I kvällens match var det återigen ett tydligt tecken då LHC gång på gång stod upp och bröt i mittzonen.
En annan detalj som också inte är lika lysande som för ett år sedan är förmågan att stoppa de skickligaste spelarna i ligan.
För även om LHC har ett koppel av klasslirare så fick det gång på gång för mycket utrymme att glänsa och skapa högklassiga målchanser framför och omkring Markus Svensson.
Och att Svensson var AIK:s bäste spelare trots sex insläppta (straffen inräknad) säger det mesta.
Att LHC trots allt gjorde fyra av sina fem mål med fler spelare på isen (jag räknar in 5–5 som kom i spel 6 mot5) ska nämnas. Det innebär att spelet i numerärt likaläge inte var så långt under isen för AIK som det lätt kan målas upp.
Men trots allt kom Linköping enkelt till målchanser – en detalj som AIK behöver rätta till när det vankas slutspel.
Positivt för AIK är att "superduon" Möller och Lindström fortsätter imponera offensivt. Tre assist av Jocke och två nya mål av Möller bevisar att det konserverat sin form väl under OS.
Men de båda och flera andra i AIK satte sitt lag i andra hand och sig själv i första då de drog på sig väldigt onödiga utvisningar under matchen. Ytterligare en detalj som behöver tvättas bort om det ska bli guld igen.
Måste även nämna AIK:s supervariant. Det vill säga den när de byter en spelare vid tekningsvinst i egen zon.
Det är sjukt häftigt och hockeygodis på allra högsta nivå.
Den här gången betydde varianten 4–4 när Arvidsson kom helt ren och lurade bort Engstrand.
Sammanfattningsvis var kvällens omstart av SHL en typisk "fösta-match-efter-uppehåll" för AIK, det vill säga lite segt och långt ifrån hundraprocentigt.
Trots allt var det ett tecken på att laget har en bit kvar till mästarform – en form som behöver sättas under de närmsta elva dagarna.
Och när spelare som Jimmie Ericsson och Johan Alm är tillbaka känns det som att förutsättningarna för det ökar markant.
Frågan är om det ändå kommer räcka hela vägen i år?
Den kommande månaden, och lite där till, kommer helt klart att bli hyperintressant.
*****
Ett hett rykte under en tid har varit Erik Hanses, målvakt i Almtuna, och en eventuell övergång till Skellefteå AIK.
Under senaste dagarna har uppgifter till bloggen och Norran pekat på att Hanses kommer närmare en övergång till AIK.
Skulle det bli sanning innebär det att AIK stärkt upp målvaktssidan inför slutspelet men också att det med allra största sannolikhet pekar på att en av Svensson och Steen inte får nytt kontrakt i AIK nästa säsong.
Och jag tror att det är just till nästa säsong som Hanses i så fall ses som en förstärkning.
Värvas han inom kort är jag rätt säker på att han blir en reserv i ett kommande SM-slutspel.
// Arvid M