Det är märkligt. Vissa saker verkar sitta i väggarna. Luleå kan inte vinna i Skellefteå.
Det är något som är väldigt lätt att fokusera på efter andra derbysegern i Skellefteå Kraft Arena. Skellefteå spelade på topp och gjorde Luleå till en liten skalbagge som Skellefteå enkelt bara kunde stampa på.
Gästerna från norr var aldrig nära och siffrorna 4–1 var smickrande - för Luleå.
Hade Anders Nilsson haft en sämre dag skulle det lika gärna ha kunnat sluta 8–1. Precis som det kunde ha blivit i slutet av september när lagen möttes.
AIK har fått i gång hela lagmaskinen och det finns en bredd i den maskinen. Den här matchen var det formationen med Fredrik Warg, Erik Forssell och Anders Söderberg som fick utdelning. Intentionerna fanns redan mot HV 71, när formationen låg bakom ett mål. Den här gången låg de bakom två av målen.
Söderberg har börjat få ut mer och mer av sitt spel efter en ganska lång startsträcka den här säsongen. Tillsammans med Forssell och Warg ser trion ut att trivas väldigt bra med varandra.
Luleå såg tama ut. Den enda formationen som bröt mönstret var Lavander, Arlbrandt och Olausson. Resterande delar av Luleå såg ut att ha soppatorsk.
Chris Abbott har sällan setts så blek. Kanske saknade han sin bror, Cam Abbott, som tvingades kliva av med problem i axeln.
Anders Nilsson, Luleås målvakt, var lagets bästa spelare. Det säger en hel del.
Att Luleå ser tama ut är också en effekt av att Skellefteå AIK:s spel fungerar. Med sin skridskostyrka och fysik tenderar AIK att få de flesta lagen att se bleka ut. Så var det även senast mot HV 71.
Nu har AIK byggt upp en buffert igen nedåt. Det är fem omgångar kvar innan halva serien är spelad och allt pekar åt att AIK lagom till jul kommer att ligga högt upp i tabellen i år igen.
På torsdag väntar Rögle.
//Adam S