Har precis klivit in i hotellrummet en halv mil från Arlanda.
I två och halv timma har jag hunnit reflektera över matchen och AIK:s fall i elitserien under juldagarna.
AIK har landat i Skellefteå och kan under morgondagen låta tankeverksamheten försvinna på lite annat håll. Det kan nog vara nyttigt.
När det vänder nedåt är det många gånger viktigt att sätta saker i relation till varandra. Den stora frågan som maler är förstås: Hur illa är det?
Tänkte bena upp det i lite frågeställningar, som jag själv tänker svara på. Jag svarar utifrån hur tror att tränarna tänker.
Varför har AIK förlorat tre raka matcher?
– Att gå in i ett uppehåll med serieledning är både bra och dåligt. Det är grädde för självförtroendet och det är lätt att växa någon millimeter för mycket. AIK har andats ut och istället för att höja sig har laget planat och vänt nedåt. Det är en mental härdsmälta. Ett välkänt uttryck säger ju: Det värsta med att leda är att det bara kan bli sämre.
AIK har inte klarat att plocka fram samma koncentration och fokusering som innan upphållet. De har helt enkelt tappat mentalt. Det är viktigt att komma ihåg att marginalerna är små. Det är en klysch, men dessvärre sann. Sen finns det en del tydliga detaljer som har brustit också, men är man inte förberedd till max mentalt och fysiskt, då går det inte att vinna.
Renbergs comeback liknar mer Renbergdefekten än Renbergeffekten. Var det fel att ta in Renberg?
– Renbergs comeback i laget har helt klart påverkat. Det blir alltid en påverkan när en ny spelare kommer in i laget. Men det är lätt att glömma att han faktiskt skrev på redan i slutet av november. Dessutom har han tränat med laget sedan dess. Under december hade Renbergs närvaro med säkerhet en höjande effekt. Men det är hela laget som har haft lite mental härdsmälta och det har inte med Renberg att göra. På sikt kommer Renberg att bli väldigt värdefull. På de här tre matcherna pekar kurvan uppåt för Renberg. Och då har han fortfarande en bit kvar.
Varför är powerplay så dåligt?
– När någonting är dåligt under för lång tid, sprider sig en osäkerhet. Säcken har valt att jobba med förtroende och har inte velat peta eller sprida negativa vibbar bland de som har spelat. Men när det väl låser sig, skapar det stress och den stressen syns i varje powerplay. Pucktempot går sakta för att spelarna tänker för mycket och när den gått runt tas felbeslut i avsluten.
Med facit i hand skulle Säcken ha snickrat i ett tidigare skede. Faktum är att AIK behöver en back med spetsegenskaper i powerplay. En Lehtonen eller en Niskala.
Fyra raka förluster mot just Linköping. Det kan inte vara slump?
– Nej. När ett lag förlorar fyra matcher på ett så tydligt sätt, då är det inte en slump. Mot ett lag som Linköping måste defensiven vara på topp och det går inte att vänta in Linköping. Man måste störa puckföraren redan i mittzon och väl i egen zon måste man vara betydligt omildare och obekvämare. I gårdagens match såg det ut som om Skellefteå hade bjudit in en inneboende på kaffe. För det blev långa och intima besök. Linköpings pucksäkra hockey passar AIK väldigt dåligt. Sen är Linköping enligt min mening elitseriens bästa lag med den högsta maxnivån i elitserien. När Linköping spelar på topp är det inget lag som rår på dem.
Hur ska AIK vända det här?
– När det går nedåt visar laget vad de går för. En negativ trend behöver inte vara till ondo. Jan Carlzon sa en gång: Att krisen är förändringens bästa vän. Nu är kris fel ord att använda, men det lätt rutin av mycket när laget matchas i samma mönster hela tiden. Nu har Säcken ändrat lite grann och samtidigt har spelarna själva börjat fundera varför näst intill alla gradivs har blivit lite sämre.
I slutändan kommer det att handla om att knyta näven. AIK förlorade de två första matcherna på att deras motståndare kom med större hjärta till matchen. Det som det snackas om i omklädningsrummet måste omsättas i praktik på isen
Är det för dålig konkurrens?
– Bitvis har jag tyckt det. Precis som med Perra har jag upplevt att Säcken har ett alldeles för stort förtroende för vissa spelare. Däremot har han faktiskt varit betydligt järvare i sin matchning på slutet. Kimmo Koskenkorva, som mer eller mindre var i frysboxen, har fått mycket speltid samtidigt som han har varit het. Brad Moran har fått sitta på bänken och flyttats runt. Backparen var omsnurrade i dag och Burlin spelade istället för Strandberg.
När det gäller konkurrensen och våga snickra med uppställningen har Säcken fler strängar på lyran än vad Perra hade.
Det tacklas för lite?
– Ja. Tacklingar är ibland så mycket mer än "bara" en tackling. Den förmedlar en signal. En bra tacklingsspelare kan själv vända en hel matchbild. Ett tänt och laddat lag kliver på. Senaste matcherna har AIK avvaktat alldeles för mycket och blivit stillastående i egen zon. Tappar ett lag intensitet i matchen är det svårt att vända det under matchen.
Därför var det kul att se Marttinen och Månsson, som verkligen gjorde allt de kunde för att inte vika ned sig mot Linköping. Man kan förlora utan att vika ned sig. Vissa spelare har gjort det de här matcherna.
När kommer vändningen?
– Den kan mycket väl komma mot Luleå. Den matcher gäller mycket prestige och AIK är sett till tabelläge och form en underdog. Det är en perfekt match i tiden.
Hur djup är egentligen svackan?
– Inte djupare än senast AIK förlorade tre matcher i början av november. Stämningen i ett lag går att känna av. Och det finns varken oro eller panik. Laget ligger sexa i tabellen och har allt i sina egna händer. Det finns ingen anledning att börja prata om krismöten och liknande, utan laget kan fortfarande diskutera i positiva termer. Däremot är marginalerna mindre. Vänder man på det går det förstås också att se det svarta i det hela. Blir det två raka förluster till, då kan det vara ett helt annat läge. Men jämför man hur läget är i Djurgården och Modo just nu, är det nog mycket roligare att vara i AIK.
Laget och spelarna förmedlar en bra attityd utanför isen och kan nog plocka fram den på isen ockå.
Det byts för mycket med målvakterna?
– Så länge det ger resultat spelar det ingen roll hur målvakterna matchas. Både Hadelöv och Dahlberg har presterat. Samtidigt är det omöjligt att se ett mönster i målvaktsskiftena. Nu är det nästan ett renodlat tvåmålvaktssystem och det är något jag aldrig har sett positivt på tidigare. Så här långt har dock Säcken lyckats bra med sin strategi. Däremot var inte gårdagens val rätt för dagen, men på det stora hela har det varit förvånansvärt bra.
Ni får gärna själva kommentera vad ni tycker.
//Adam S