Timrå blev en munsbit.
Matchen slutade 6–2.
Ändå har AIK både en och två - kanske till och med tre växlar till att peta in.
Om det hade behövts, vill säga.
AIK imponerade inte i spelet, men visade ändå klass genom att vinna med så klara siffror. Det går inte att spela champagnehockey i 55 omgångar. Därför är det viktigt att kunna vinna övertygande utan att bränna allt krut som finns.
AIK har två raka segrar utan att ha en formtopp och har vunnit trots sitt stora favoritskap i matcherna. Hemma mot Linköping och den här matchen var på pappret två kassaskåpssäkra vinster. AIK omsatte det förhandstipset i praktiken.
I lördagens match fick AIK en drömstart. Ironiskt nog var det Yared Hagos som banade väg för Holloway, genom att kladda med pucken på egna blå. Annars brukar det ju oftast vara tvärtom - släkten är värst.
Nu var släkten sämst snarare.
AIK var hetare framför målen och gav aldrig Timrå någon chans. AIK spelade iskallt i tredje perioden och väntade in Timrå, för att sedan kontra. AIK lyckades stänga matchen på ett imponerande sätt.
AIK imponerade utan att imponera.
Och tog dessutom tillbaka serieledningen, som Brynäs hade lånat tillfälligt.
För Timrås del blir det ytterst intressant att se om laget förmår att hålla sig kvar i elitserien. Som det har sett ut på slutet finns det just väldigt lite som talar för att Timrå skulle kunna fixa nytt kontrakt. Offensiven är okej, men defensiven är så nära usel man kan komma.
Örebro är i dagsläget ett mycket mer genuint lag och allt mer talar för att de kan komma och bli ett nytt lag i elitserien.
***
Jocke Lindström gjorde mål för andra matchen i rad. Det är ett styrkebesked från förra säsongens skyttekung. Annars var Anders Söderberg och Bud Holloway främst i AIK. Ett omnämnande till målvakten Andreas Hadelöv som såg stabil ut längst bak.
//Adam S