Pausen kommer olägligt för Frölunda.
Den kommer mer än lägligt för AIK.
Det summerar kvällens match ganska bra.
Efter en fin formtopp, kom AIK aldrig i gång mot Frölunda. En förklaring var att göteborgarna såg till att AIK inte fick någon chans. Det här var ett helt annat Frölunda, än det AIK mötte i Scandinavium och helt annat Frölunda, än det som spelade i inledningen av elitserien.
Frölunda har hittat vinnarspåret.
AIK är på väg nedför. Det är inte någon störtloppsbacke, men det sluttar.
Chanserna saknades inte. AIK hade en handfull jättechanser, som de inte utnyttjade. Jimmie Ericsson var helt ren, Månsson likså och Söderström brände två jättelägen.
Missar man sådana chanser, går det inte att vinna. Matchen liknade ändå inte förra mötet i Göteborg. Den här gången hade Frölunda betydligt mer att säga till om. I mittperioden hade AIK stundtals riktigt svårt att ta sig ur egen zon, annat än genom att slå sarg ut.
Det hjälpte inte hur Säcken än kastade om i tredje perioden, Frölunda var för svåra den här kvällen.
Jimmie Ericsson gjorde ett oerhört bra inhopp. Med tanke på att han har varit borta väldigt länge, känns det som en riktigt fin injektion när uppehållet är över nästa vecka.
Tobias Viklund gjorde på nytt en väldigt bra match. Hans defensiva spel är oerhört övertygande. Däremot hade lagkaptenen Christoffer Norgren desto jobbigare.
Frölunda var stora och tunga och när AIK inte hade farten genom matchen, tog de sig inte in i området där de flesta målen görs.
Johan Holmqvist visade vilken bra målvakt han är, men hans kollega i AIK:s kasse, Nicklas Dahlberg, gjorde på nytt en stabil insats.
Nu kommer en veckas vila för AIK. Den kommer lägligt och dessutom får laget hålla ihop och läka. Lite trist för seriens komet att inte ha någon A-landslagsspelare, men både tränaren och sportchefen kan glädjas över det.
//Adam S