Skellefteå AIK hade fyra mål att hämta igen efter två av det totalt sex perioderna i åttondelsfinalen mot finska Jyp. Hemmalaget spelade en sprudlande anfallshockey och hade 5–1 inför tredje perioden i sin hemmaarena.
Då var vi nog många som hade börjat räkna in AIK:s första storförlust den här säsongen det och att chanserna i CHL var ute för de regerande svenska mästarna.
Jag satt faktiskt dessutom och funderade på hur det skulle komma att se ut i Skellefteå Kraft Arena nästa tisdag. Om AIK hade förlorat med fyra–fem mål under kvällen hade arenan mest troligt ekat tom på kommande tisdag. I alla fall nästan.
Nu reste sig AIK på ett imponerande sätt i tredje perioden. Allt som var dåligt i 40 minuter blev helt plötsligt riktigt bra i tredje akten. AIK räddade på ett elegant sätt sig själva från ett resultatmässigt fiasko till ett bra, eller åtminstone helt okej, utgångsläge inför returen.
Men trots en sprudlande match och ett överraskande starkt Jyp, vars offensiv lyste av både självförtroende och kvalitet, så är tyvärr Champions Hockey League ett tråkigt projekt. Intresset kring matcherna är överlag väldigt blekt. I Jyps hemmaarena satt endast drygt 1 700 personer och tittade på när Sveriges bästa lag var på besök i en slutspelsmatch i en europeisk turnering.
Nu hoppas jag fortfarande att jag kommer att bli överraskad. Ett första steg vore om Skellefteå Kraft Arena blir hyfsat utsåld på tisdag och att spänningen på isen blir hög. Tyvärr tror jag inte att vi får se en publiksiffra på mer än ca typ 3 000 på tisdag. Men som sagt, jag hoppas att jag har fel.
För spelmässigt är det inget fel på CHL. Jag tycker kvällens möte mellan AIK och Jyp höll relativt hög kvalitet, både sett till spelet med puck och det fysiska spelet. Nu tilläts hemmalaget spela en bit över gränsen vid ett par tillfällen, vilket givetvis skulle ha beivras. Däremot gillar jag när domarna tillåter spelarna att vara lite extra tuffa, i alla fall så länge som inte spelare kan riskeras bli skadade.
Däremot tror jag fortfarande att det krävs ett derby mellan AIK och Luleå för att CHL, i alla fall här i norra Sverige, ska tända till ordentligt. Det är det eller ett AIK-möte med ett annat svenskt lag, exempelvis Frölunda. Tyvärr så ser det ut som att Luleå kan vara på väg ut då Salzburg något oväntat besegrade Norrbottningarna med 4–2 i Coop Norrbotten Arena.
Men som sagt så känns det som att inte särskilt många bryr sig nämnvärt hårt hur det går för varken Skellefteå AIK eller de andra svenska lagen i CHL. Det är jäkligt trist, särskilt med tanke på att lagen faktiskt satsar på det här projektet.
Nu är det givetvis så att det mest rafflande delen av CHL återstår. Men än så länge finns det väldigt lite att glädjas över. Tyvärr.
Ungefär som SVT:s webbsändning från kvällen.
*****
Skellefteå AIK:s topp 5 mot Jyp:
***** Oskar Sundqvist – Är i vissa lägen ostoppbar när han bryter sig fram längs sargerna och in mot motståndarnas kasse. Hade kunnat göra ett par poäng i matchen.
**** Fredrik Lindgren – Var AIK:s bäste och rakt igenom stabilaste back i matchen. Spelade +1 (1–0) och var felfri.
*** Kirill Kabanov – När han blixtrade till gjorde han det rejält. Snygg och viktigt 2–5-reducering kombinerade ryssen med ett rakt igenom hårt jobb. Stigande formkurva.
** Niclas Burström – Gjorde ett mål och var precis som sin backkollega Lindgren stabil genom hela matchen. Åker till Tre Kronor med fin form.
* Pär Lindholm – Står alltid för ett hårt jobb och ikväll toppade han det med bland annat en lysande framspelning till Calofs 4–5-mål i powerplay. Smart drag av AIK att para ihop duon i ett av lagets PP.