15 maj fyller Björklöven 40 år. Föreningen har möjlighet att leva vidare, men utan A-lag i en högre serie är allt vad elitsatsning heter borta. Och det kommer att ta lång tid att bygga upp igen, om det någonsin blir något nytt hockeylag av dignitet i Umeå.
Björklöven är, sin unga ålder till trots, en anrik förening som under glansåren på 80-talet var ett väldigt folkligt lag.
De senaste 20 åren har däremot kantats av stora ekonomiska problem. Mer eller mindre varje vår, som ett av de säkraste vårtecknen i Umeå, har det uppdagats att pengarna i kassen är slut eller på minus.
På så sätt är det egentligen inte en överraskning att Björklövens A-lag går i konkurs. Sett till historien har Björklöven varit en överlevare av ett mått som aldrig kommer att finnas i framtiden. Det är egentligen ett under att klubben har kunnat rädda sig undan konkurs så många gånger. För när det väl har varit problem har det sällan handlat om några mindre och oskyldiga problem.
Det sportsliga facit klubben har presterat är sensationella sett till den ekonomi och organisation som har funnits i Björklöven. Trots att klubben var konkursmässig hela 90-talet tog sig Löven upp i elitserien inte mindre än tre gånger. Framgång är sällan en slump, men med facit i hand är det snarare ett mirakel.
Verkligheten hinner dock alltid ikapp. Men den här gången borde den inte ha gjort det.
Precis innan jag flyttade från Umeå följde jag utvecklingen hur Björklöven gjorde om A-laget till ett bolag. I samma veva löstes alla, precis alla skulder och alla oskrivna storys brändes på bål.
Björklöven skulle få den nystart som föreningen hade jobbat så hårt för så långe. Samtidigt kom det inte friska pengar från demon i finansvärlden, Leif Danielsson.
Han tog sin högra hand, Bedros Sakayan, och tillsatte honom som VD i bolaget. Bedros var vdi den tiden, våren 2006, en stark man i Umeås näringsliv med ett stort förtroendekapital. Han sågs som rätt man att ta det "nya" Björklöven mot nya nivåer.
Bedros fick en drömstart. Utskällde Janne Karlsson hade byggt en Löventrupp med en av de lägsta budgeterna i klubbens historia. Med stenhårtd träning och en enorm tro, gick laget många regionala spelare, till kvalserien. Väl där gjorde Björklöven ett rejält avtryck och förväntningarna lyfte.
Det var under säsong två, 2007-2008 för nya Björklöven som allt började peka nedåt. Men det var i samband med säsong tre som allt började gå utför rejält. Med facit i hand gjorde Löven sig själv en stor miss när de anställde Mikael Andersson som sportchef. Det var ett första och symboliskt felval för när allt började gå utför i allt snabbare takt.
Ekorrhjulet har snurrat - och i morgon stannar det. Björklöven finns inte längre i A-lagssammanhang och trots alla fantastiska minnen som finns, är det bestående intrycket hur en klubb kan vara så misskött under så lång tid.
Har man följt Björklöven skulle man kunna skriva en bok - om hur man inte sköter en ishockeyförening.
Det finns i nuläget fler frågor än svar. Det finns också väldigt mycket unken lukt och pajkastningen i media har redan börjat. Att skeppet inte skulle gå att rädda stod klart när det gick att läsa hur Löven gick till attack mot sina två största sponsorer, som båda har räddat Löven tidigare. Utan ett enda skrivet papper eller inspelning påstås Löven har blivit lovade en massa miljoner - som sedan aldrig har dykt upp.
Det säger också en del om hur illa saker och ting är skött. Hur kan en förening som kallar sig proffsig, handla spelare utan varelse pengar på banken eller skriftliga garantier. Det är inte bara oproffsigt - utan vårdslöst.
Yttersta ansvaret i Björklöven har styrelsen. Men även klubbdirektören, Bedros Sakayan, torde ha en del i det här. Allt handlar om hur det uppbyggt, men om skulder uppgår till tio miljoner i morgon är det inte osannolikt att juridiskt kunniga människor kommer att nagelfara hur det plötsligt kan fattas så mycket pengar.
Mikael Fahlander, den nye Percy, kunde ha blivit en räddare i nöden. Han var beredd att sponsra Löven med två miljoner, som enligt VK var beloppet som Löven behövde akut.
Men då visade sig plötsligt att Löven behövde sex miljoner - akut.
Med tanke på att "nya Löven" bara har funnits sedan 2006 kan man undra hur det kan, bokstavligt talat, gå åt helvete så radikalt på så kort tid.
Det är något av vad jag hoppas få veta.
Niklas Westman skrev för ett tag sedan att det skiljer 13 mil mellan himmel och helvete.
Det kan jag skriva under på.
Jag lider med Löven. Jag lider med alla hockeyälskare i Norrland. Hockeyn blir mycket tråkigare utan Björklöven. Det tycker man innerst inne till och med här i Skellefteå.
Jag lider också med alla kollegor i Umeå. Det kommer att bli betydligt tråkigare att jobba som sportjournalist till hösten när pucken släpps.
//Adam S