Satt och lyssnade på presskonferensen.
Och så funderade jag lite.
Tränare som förlorare säger i aldrig vad de egentligen tycker. Hans Särkijärvi är inget undantag på den punkten. Perra Johnsson är inte heller något undantag.
Jag hade velat veta vad Säcken tycker om sitt lags insats egentligen.
Inför tisdagens match måste AIK:s tränare ta sig en rejäl funderar över väldigt mycket.
Linan med Gabriel Karlsson, flankerade av Kimmo Koskenkorva och Christan Söderström kommer undan med godkänt. Överbetyg till Hadelöv. Renberg är ännu svårbedömd, han har en bit kvar, men resten måste prestera bättre.
Backarna hade det väldigt jobbigt och jobbigast just nu verkar Skrbek ha det. Han tar det ena felbeslutet efter det andra och slår bort nästan varenda puck.
På forwardssidan gör inte någon av de "producerande" kedjorna någon glad. Morans och Forssells formationer är iskalla just nu.
En förlust är alltid en förlust, men att få stryk och efteråt tvingas konstatera att det var i sin ordning, måste svida något alldeles oerhört.
Det här var andra raka förlusten. På tisdag väntar seriens bästa lag på bortaplan. AIK kan vara på väg mot sin tyngsta svit hittills den här säsongen. I början av november åkte laget på tre raka. Sett till tendenserna i dagens match riskerar den trista sviten att bli längre.
AIK:s powerplay avslöjar kanske bäst hur laget mår just nu. Förvisso fick laget ett mål bortdömt. Från min position såg det ut att vara ett felaktigt domslut, men AIK skulle förstås ha gjort mål betydligt tidigare. I nästan två minuter, för andra matchen i rad, hade AIK två man mer på banan. Men laget skrapade inte fram en enda chans.
Det har blivit en låsning, där alla spelare verkar tänka för mycket. Spela runt pucken och vänta på läget - men vänta inte för länge på avsluta. Och så blir det ett moment 22. När avslutat tvingas fram, kommer det alltid i fel läge, när det är fri sikt eller för tjockt med spelare framför mål.
Säcken och Lindgren sitter nu inför de tuffa besluten att behöva bryta mönster som mer och mer ser ut att behöva förnyas. I besluten hur man ska förändra gnager också tankarna på hur spelarna och deras trygghet kommer att påverkas. Otrygga spelare kan skapa obalans.
Sånär som på målvaktsspelet har alla utespelare haft bättre kurvor under säsongen, men just nu verkar alla spelare på väg nedåt. Utom möjligen Mikael Renberg. Hans insats var ett fall framåt, men han måste fortfarande upp ett par snäpp till.
***
Läste Boorks krönika i Expressen. Renbergs plats i laget blir på bekostnad av någon annan och det ändrar hela strukturen i laget. Det är alltid en risk i ett lag där moralen är hög.
***
Men å andra sidan: Vilket lag förutom uberkaxiga Linköping skulle tacka nej till Renberg i det här landet?
***
Avsaknaden av en riktig pp-back (Rundblad är ju JVM) är stor. På tisdag hoppas jag på två PP-formationer med fyra forwards i. Både Dimitrakos och McDonell ser ut som bättre alternativ på backplats än några backar. Komplettera med Erik Andersson/Jyri Marttinen.
***
SSK tuggade på tre raka formationer. På kort sikt: Succé. På längre sikt undrar jag om det håller.
– Två kedjor är för lite och fyra för mycket. De bästa ska spela på den här nivån, sa SSK:s tränare Jim Brithén om sitt val.
Den här matchen gav det resultat.
Schemat ser tufft ut. Linköping, Frölunda och Luleå i tur och ordning.
***
UFC 92 och J20-VM på TV i kväll. Det räddar förhoppningsvis den här söndagsaftonen
//Adam S