Den är vacker, Swedbank Arena, men den känns inte lika praktfull som ifjol. Varken utvändigt – eller invändigt. Det beror till stor del på att nya Skellefteå Kraft håller nästan samma klass. Skillnaden är att restaurangen och logerna är lite annorlunda placerade och att läktaren består i etage. Det är lite större. På pappret ska laget vara betydligt större än Skellefteå, men efter de två matcherna går det enkelt att konstatera att så är det inte. AIK hade en bra chans i den här matchen – men tog den inte. Samtidigt såg MoDo många gånger ut som ett trött gäng, bestående av griniga gamla gubbar. Startsträckan för MoDo har varit lång i år och de här två matcherna är fortsatt tecken på att planet inte har lyft ännu. AIK:s defensiv må ha sina brister. I gårdagens match gjordes ovanligt många individuella misstag, men den här säsongen finns det marginaler som inte fanns ifjol. Någon kan städa upp och det spelar inte längre lika stor roll om det kostar en utvisning – eller en straff. Offensiven är inte heller...hmmm, helt värdelös, men under gårdagen kom den oförmågan fram som syntes under förra året. Den kom fram i en liten annan tappning. Chanserna var inte många, men när de väl kom... Tre gånger hade AIK öppet mål utan att göra mål. Laget har dessutom fortsatta problem med spel i numerärar överlägen. Det är nästan en nackdel för laget att spela med mer man på banan. I går var det ödesdigert och inte helt oväntat var det Wernblom som fick agera matchvinnare. Andra målet gav MoDo trygghet och AIK fick mental härdsmälta. Modo kunde ha stängt matchen under den perioden, men även när AIK sviktar i matcherna, klarar laget av att överleva. Det är styrka och etablering. Men tillbaka till powerplay. Det har sagts förut - och måste upprepas: AIK:s powerplay är värdelöst. Det är hög tid att prova något nytt. Nästa match möter laget Södertälje. Våga ge David Rundblad en rejäl chans i powerplay. Efter de här tolv matcherna finns det inte längre något att förlora i powerplay. Bara att vinna och det kan man göra med Rundblad. Dessutom skulle det sända bra signaler till J20-laget att det går att få chansen i A-laget. Bra så.
*** 2-1 i straffar till Dahlberg. Det lite tveksamma agerandet i Timrå var borta. Dahlberg visad auktoritet i båda straffarna. Stort av en 22-åringen som gjorde sin tredje match i elitserien.
*** Wernblom var en av många griniga farbröder i MoDo. Särskilt grinig såg han ut att vara på Kari Haakana, den tyste hövdningen. I en situation måttade han ett slag och Haakana rörde inte en min.
*** Domaren Marcus Winnerborg var bitvis rättvis. Men var hittade han sista utvisningen på McDonell? Det här är andra skitutvisningen på tre matcher som McDonell åker på i slutskedet av en match.
*** 10 sekunder. Så lång var 17-årige David Rundblads debut. Han kom in från utvisningsbåset och fick nästan röra pucken.
*** En gammal lövare dök upp i korridoren. Johan Boman, minns ni honom? Han bor numera i Örnsköldsvik och skulle ned i omklädningsrummet för att hälsa på Per anton Lundström – och Jonas Lennartsson. Gemensam nämnare? Italien.
//Adam S