Robertsson och ”Skuggan” Nilsson skrek åt varandra. Jonathan Granström kastade handskarna. Domarna missade nästan allting.
Det var länge sedan det blixtrade så mycket under SHL-match för AIK.
Mötena mellan AIK och Luleå har varit tämligen heta sedan AIK tog steget upp till SHL igen 2006. Men den där riktigt glöden har aldrig riktigt funnits där.
Men torsdagskvällen var dagen D – då mötet lagen emellan verkligen blev ett derby.
På gott och ont.
Bentacklingarna som Sevc och Sigalet delade ut hör inte hemma på en rink. Det är fegt och vansinnigt. I värsta fall kan en sådan tackling avsluta karriären.
Rimligen borde båda ha långa avstängningar att vänta.
Per Ledins överkörning på Pesonen, utan någon som helst närhet till pucken, är lika korkad den. Att köra på en spelare som inte är beredd kan vara hur farligt som helst.
Det var en märklig match. Mellan galenskaperna, under andra perioden och en bit in tredje perioden, kändes det som en högst avslagen match.
Men slutet gav en historia många vill se fortsättningen på.
Det var också dagen då SHL kändes mer hockey än på länge. Den vattenkammade attityden var som bortblåst.
Eftersnacket präglades av ärlighet av sällan skådat slag. Men alla inblandade ställde sig upp, sa vad de tyckte och stod för sin sak. Det sopades inte under mattan, men ballade inte heller ur.
Presskonferensen osade irritation, men Wallson gratulerade ändå Luleå till segern. För att i nästa andetag klargöra att varenda klipp kommer att skickas in och att AIK var bättre i 50 av 60 minuter och skulle ha vunnit.
Skuggan tyckte nästan likadant. Fast tvärtom.
Per Ledin tyckte att det var märkligt att Pesonen körde blinkleken. Han menade att Pesonen filmade, men att det ändå var en interference.
Per Ledin var Per Ledin.
Daniel Widing gestikulerade mot Luleås fans. Daniel Widing var Daniel Widing.
Efteråt stod ändå spelare och ledare och pratade öppet till en gräns som säkert ger personer i ledande ställning ännu fler gråa hår.
Urballat? Mer än vad jag har sett på en herrans massa år. Lagen satte ytterligare en nivå när det inte tackade varandra efter match. Osportsligt, men inte ologiskt.
Det här var en kväll när hockeyn blev lite allvarligare än vad den brukar vara. I SHL är annars hockey, och även derbyna på slutet, för mycket en dag på jobbet.
I Coop Arena var det inte så under torsdagskvällen. Det var en förberedelse inför slutspelet, där laget mycket väl kan stöta ihop igen. Hockey handlar mycket om känslor och det fanns det överflöd av, både före, under – och efter matchen.
Något vem som helst skulle vilja se en fortsättning av.
***
North Power hade ingen klack med sig. Det kändes riktigt tråkigt. Gårdagens match borgar nog för att det finns betydligt större skäl att se ett derby på plats nästa gång.
***
Luleås klack kastade massor av skräp mot isen. Det ska naturligtvis inte få ske. Återstår att se om det blir några konsekvenser.
***
Matchen i matchen? AIK matchade junioren, Jesper Eriksson. Det var ett modigt beslut, men han hade aldrig fått chansen om inte lederateamet hade ansett att han var redo. Med facit i hand kanske han skulle ha fått göra debuten under bättre omständigheter.
***
Obekräftade uppgifter fanns att en Luleåspelare skjutit puckar på en Skelleftespelare redan under uppvärmningen. Efteråt var det en av få saker som inte gick att få bekräftat.