Sitter och avrundar här på läktaren i Skellefteå Kraft Arena. Detta efter en match som skulle vara klar redan i andra perioden. 21-6 i skott borde varit betydligt mer än 1-1 i mål. Minst sagt. För det skapades mängder av chanser och hemmalaget satte ett enormt tryck på Niklas Lundström i bortakassen, men det kändes som det saknades något. Ineffektivt javisst, men också väldigt väldigt krångligt. Förstakedjan med Jimmie Ericsson, Joakim Lindström och Oscar Lindberg hade långa stunder lekstuga, men gick sällan eller aldrig rakt på mål, och det innebar att det andra AIK kunde ställa upp och boxa framför mål. Andrakedjans stora kanon Bud Holloway var så osynlig så det nästan var synd om honom. Frustrationen går då över i överarbetande av alla situationer och felpassen avlöste varandra. Möller har det också tungt nu, men han åker skridskor och jobbar hårt i alla fall.
Nä, istället så var det andra som klev fram och återigen betalade den så kallade bredden av sig. Viktor Arvidsson, gladast i världen?, satte ettan när han högg på en retur. Melker Karlsson körde rakt på mål och styrde in tvåan och Petter Emanuelsson snappade upp en retur när han gick rakt på mål efter Johan Forsbergs skott.
Skellefteå är mycket mer än skickliga offensiva spelare. För när det klickar för de som inte ska klicka så kliver, som idag, tredje- och fjärdekedjan fram och gör mål.
Före säsongen så var det nästan omöjligt att tänka på att de två första kedjorna skulle innehålla andra spelare än Ericsson, Lindström, Vesce, Holloway, Möller och Bellemare. Men Anders Forsberg sa redan då att spelare som Oscar Lindberg och Melker Karlsson säkert gärna ville vara med och slåss om de platserna. Det verkar som han kan få rätt i det, och då nämnde han inte Viktor Arvidsson.
Något man inte heller ska glömma är den på förhand ifrågasatta backsidan. Fredrik Lindgren var sådär otäckt bra som han kan vara ibland i dag och Tomas Skogs växer och växer. Niclas Burström är precis sådär smart som gör att Lasse Johansson skriver fast honom i flera år och Johan Alm är så oerhört stabil att man glömmer bort att han är Johan Alm. Hans utveckling är enorm och har smittat av sig på Fredrik Styrman som nu spelar mer stabilt. 16 insläppta mål på nio matcher är ett riktigt bra betyg på backbesättningen.
ooo
Markus Svensson och Jocke Eriksson. Sjukt stabila bägge två. Skellefteå AIK har elitseriens vassaste målvaktspar. Det är jag säker på. Erikssons räddning, en magisk förflyttning, på slutet måste komma med när årets räddningar ska summeras. Nu gäller det att hålla igång båda två. Fingertoppskänsla gäller.
ooo
Så det kan bli ibland. För ett tag sedan tänkte man: "Kul för Melker Karlsson att han får lira med kanoner som Oscar Möller och Bud Holloway". Nu känner man: "Kul för Bud och Möller att de får lira med Melker." Melker går mot en kanonsäsong. Så känns det.
ooo
Joakim Lindström måste koncentrera sig på hockey. Han är bättre på isen. Punkt.
ooo
Lika många utvisningstvåor för båda lagen i en match där ena laget har 85 procent av pucken?
ooo
Boxplay måste jag ta upp. Det finns folk som gör rätt för lönen även där. Återigen en riktigt bra insats av killarna i den spelformen. Martin Lundberg, Tomas Skogs, Johan Alm, Fredrik Lindgren, Erik Forssell, Pontus Petterström och naturligtvis Melker Karlsson. Med flera.
ooo
Här hittar ni tv med Fredrik Lindgren.
Här hittar ni tv med Viktor Arvidsson.
ooo
Återigen. Ingen träning i morgon. God natt.
// David E