Det går väldigt snabbt att man glömmer bort och att man blir van med något nytt. Med det följer allt som oftast att man också, väldigt enkelt, börja sätta orimliga krav.
För fyra–fem år sedan gick vi till Skellefteå Kraft Arena med en ovisshet. Skulle AIK vinna eller inte. Hur långt skulle laget gå i SM-slutspelet. Är det möjligt att besegra svenska jättar som Färjestad och HV71 i en eventuell SM-semi eller final?
Den vardagen förändrades i takt med att Skellefteå AIK tog steg för steg i sin utveckling.
De senaste två åren har vi istället gått till arenan, eller tittat på tv, med tankarna om HUR mycket AIK kommer att vinna med i kvällens match. Inte OM laget står som vinnare efter att slutsignalen gått.
Efter två raka guld och med två säsonger som mer varit en uppvisning av Västerbottens representanter i SHL än en ordentlig kamp om guldet så kom också en väntad spelarflykt. Men tappet av spelare blev större än väntat. På sidan stod fans och journalister och tittade på samtidigt som svarta rubriker och kommentarer duggade tätt.
Under sommaren har jag, här på bloggen, faktiskt kunnat läsa ett flertal kommentarer som handlat om att Skellefteå AIK kommer spela i Allsvenskan säsongen 2015/16. Fler kommentarer har pekat åt det hållet än att laget skulle finnas med i toppen av SHL även i år.
Efter tio omgångar står vi flera med fågelholkar i ansiktet och gapar. AIK har tagit 22 poäng (2,20/match) och leder SHL som om inget har hänt.
Det är imponerande och på ett sätt helt obegripligt. I alla fall för oss som tittar på.
Det som kanske är mest imponerande är att AIK själva aldrig tvivlat. Lasse Johansson stod efter varje spelarförlust lugn, önskade spelaren lycka till och pratade alltid om att föreningen har juniorer att fylla på med och att några nyförvärv skulle komma.
Vi var som sagt många som tvivlade. Men nu tre–fyra månader senare har AIK det bredaste laget i SHL. Igen.
Under gårdagens match hade AIK både Andrew Calof och Pär Lindholm i fjärdekedjan. Som extraforward mönstrade man Axel Holmström – 18-åringen som varit en av SHL:s bästa spelare under inledningen.
Att kunna ställa upp med fyra offensivt farliga toppkedjor samt en extraforward av Holmströms klass, och dessutom ha en duo som Nick Sörensen och John Norman på skadelistan, är otroligt imponerande. Särskilt med tanke på var truppen befann sig för några månader sedan.
Fortsätter AIK i den här takten och följer den inledande prognosen tar laget 121 poäng den här säsongen. Ifjol stannade laget på 111 poäng, året innan på 114.
Så även om SHL bara pågått i tio av 55 omgångar så tycker jag det är på tiden att börja lyfta den berömda hatten igen. Den resan som laget gjort och på det sätt som Lasse Johansson och övriga i föreningen byggt årets AIK är imponerande.
Då är det ändå så att laget inte träffat helt rätt än och ett par spelare har en bra bit kvar till sin toppform. När den tiden kommer kan AIK vara lika ostoppbara som för sex-sju månader sedan.
Blir det så lovar jag att köpa en stor och riktig hatt och lyfta på den så högt det går. För AIK är på väg att göra något som i somras såg ut som en omöjlighet.