Det är ofta lätt att hänga upp sig på saker. Framförallt när handlar om statistik. Man tittar på pappret och letar för att se om det finns en röd tråd och så har man en vinkel klar. Drevet började prata om AIK:s bortastatsik redan för flera matcher sedan. 0 i kolumnen över vinster lyser upp hela pappret. Perra Johnsson och spelarna har hanterat det ganska bra. Spelet har inte riktigt speglat den där nollan i kolumnen. Och vid oavgjort har det alltid gått att diskutera i stil med "en poäng är ju bättre än noll" o.s.v. Efter gårdagens insats är bortförklaringarna slut. Mikael Renberg, alltid obevämt ärlig när det behövs, sa egentligen det alla i AIK säkert tänker: "Vi måste börja vinna borta nu. Vi vinner visserligen hemma, men det kommer inte att hålla i längden." Sant. Men den intressantaste frågan är hur AIK i allt högre grad börjar prestera sämre mot lag som på förhand rankas som lite sämre lag. Jag skriver den raden med två möten mot Södertälje i färskt minne, då AIK på förhand var favorit, men i båda matcherna i slutändan fick vara tacksamma över att det hade blivit en poäng. Etablerad är i många sammanhang ett positivt ord, men etablerad lag har också en tendens att bli övermodiga. Och matchen mot Mora handlade det om 60 minuters övermod från AIK:s sida. Det såg ut som om laget var etablerat och på rutin skulle åka ut och vinna matchen Med tanke på hur avklädda Mora blev i Skellefteå Kraft Arena tidigare i år, är risken att AIK trodde att den här matchen var en munsbit. Precis som laget trodde både matcherna mot Södertälje. Och någon match till. Resultatet blev bedrövligt. Laget slutade åka skridskor, saknade kreativitet. Ibland undrade man om det fanns en spelplan överhuvudtaget. En förlust är en förlust oavsett den slutar 2–3 eller 0–9. AIK har bästa möjliga förutsättningar den här säsongen. Det finns inget att skylla på längre. Laget måste ta sig samman på bortaplan, annars kan laget glömma slutspel. För det är väl det den här säsongen ska handla om?
*** Ett mål av Jyri Marttinen första matchen. Det var kul att AIK:s nyförvärv kunde få en så bra start. Förhoppningsvis kan några träningar till ge en ny dimension till AIK:s högst bristfälliga powerplay.
*** Jimmie Ericsson hade rejält ont. Är även han borta på lördag kommer det att bli väldigt tufft för AIK.
*** Lee Goren stod upp. Jag fick ett mail tidigare i kväll där det stod något om att Mikael Simons skulle få igen för crosscheckingen på Tobias Viklund. Det blev Thomas Skogs istället. Dessvärre ser det ut att bli kostsamt den här gången. Goren är borta på lördag.
*** Det var inte bara Hades fel att Moras tre första skott gick in. Både andra och tredje målet är frukten av oerhört dålig markering.
*** Kristoffersson spelade bara 3.17. Men Kris har varit bättre än jag har sett honom tidigare den här säsongen. Han förtjänar mer speltid.
*** De sex sista bortamatcherna förra säsongen och nio matcher den här säsongen utan seger. Det ger ett facit på 15 raka bortamatcher utan en trepoängare. Kvalserien var däremellan, men det är en annan historia.
*** Nicklas Dahlberg imponerade igen. Och han imponerade rejält. Kanske det enda riktigt positiva minnet från gårdagens match, om man ser den ur ett AIK-perspektiv.
*** Det är något speciellt med Mora. Det går inte att blunda för längre. Även om AIK gjorde en av de svagare insatserna den här säsongen, visade ändå Mora upp ett stabilt spel. Inte minst försvarsmässigt. Det var märkligt emellanåt att se hur skickligt dalalaget stängde mittzonen. Lindgren fick vid ett tillfälle ta två och ett halvt varv i egen zon, innan han hittade en yta att skicka pucken vidare.
//Adam S