Har just gjort klart sista texten till tidningen och sitter och hämtar andan. För det första: Vilken hockeymatch. En av de mest underhållande den här säsongen. För det andra: Vilken vändning av AIK. Och återkomst av Luleå. Oj, vad det svängde.
Till syvende och sist var det ändå klart rättvist att lagen delade poängen när slutsignalen ljöd. Det spel Luleå visade upp har laget inte presterat speciellt många gånger den här säsongen. Eller rättare sagt, jag har svårt att tro att de har varit så här bra särskilt ofta tidigare. Det är lätt att snöa in på de brister som finns i AIK:s spel, men samtidigt är det bara att konstatera att Luleå var riktigt bra under gårdagen. Klarar norbottenslaget av att prestera den här ishockeyn, möts AIK och Luleå i slutspelet.
Men vi lämnar Luleå för ett tag och återgår till AIK. Matchen utvecklade sig precis som förväntat och lite som det har sett under mötena mot Luleå. AIK förde spelet, men hade svårt att ta sig in på mål och skapa de riktigt heta chanserna. Luleå förlitade sig på snabba spelvändningar – och att kriga framför båda målen. Som en repris av förra matchen i Coop Arena, var det kriget framför mål som avgjorde den första perioden. Luleå krigade bäst och då räcker det med en chans. AIK snurrade runt och satt oftast fast i sarghörnen – precis där alla tränare vill att motståndarna ska sitta när det handlar om defensiv zon. En liten besvikelse, då Perra Johnsson hade pratat så mycket om, just det, kriget framför målet. I båda zonerna. Luleå fick matchen dit de ville och laget visade redan mot Mora att det går inte ge laget lillfingret... Det gjorde AIK och det kunde ha kostat dyrt. Mittenperioden var överlägset Luleås period. Men det börjar finnas små tecken på att AIK börjar bli ett mer etablerat elitserielag. Det krävs lite mindre för att hålla tätt och det krävs lite mindre för att ändra ett matchresultat. Kent McDonells kvittering var ett rappt skott som kom från ingenstans. Det var i alla fall känslan. En halvt förlupen ströpuck som gick via Goren och Ericsson vid sargen och ett rappt skott. Kvitteringen var retroaktivt logisk. Målet kunde ha varit ett startskott på något, men istället var det Luleå som tände till. Johan Harju var på vippen att börja bygga upp en "aik-dödar-myt", när slog in 2–1. Det målet kunde ha varit början på en nyckelseger för Luleå. Nu blev det inte så. Och lite oväntat var det två doldisar i laget som fick kliva in i hjälterollen. Tobias Viklund fick äntligen utdelning på sin offensiv. På vårt forum har den 21-årige backen fått svidande kritik för sin defensiv. Men under gårdagen gav Viklund svar på tal. Slarvet i defensiven finns kvar, men å andra sidan har han Christoffer Norgren vid sin sida som kan täcka upp. Offensivt visade Viklund sin bössa. Han gjorde det även mot Färjestad och räkna med att det kommer att komma mer. Skottfinten vid tredje målet är landslagsmässig och direktskottet vid andra målet håller lika hög klass. AIK skulle komma till de här avsluten lite oftare. Luleå dominerade stundtals kraftigt i sista perioden och 3–3 kom lite snöpligt, men rättvist. Erik Andersson fick tillslut sista ordet med bara 21 sekunder kvar. Snacka om att göra första målet vid rätt tillfälle. Två poäng till AIK, men den här kvällen kan AIK verkligen skatta sig lyckliga över två poäng.
*** Krekula noterade över 50% igen på tekningarna. En spännande trend för det andra matchen i rad.
*** Derby och nästan fullsatt. Då hör det till att matchvinnaren blir en skräll. Erik förtjänade att få kliva in i rampljuset. Han har varit stabil i nästan varje match, men inte fått till det sista i offensiven.
*** Perra tyckte att Jimmie Ericsson ligger nära landslaget. Nära när han spelade som han gjorde mot Luleå. Det är bara att hålla med.
*** Foppa uttagen. Det kan man kalla en skräll.
*** Tjärnqvist uttagen. Det är en lika stor skräll. Undra om Peo Larsson har noterat att det står klubblös hos Tjärnqvist också. Lägg därtill att han är västerbottning.
*** Däremot var det en skräll att Johan Harju inte blev uttagen. När jag pratade med honom under gårdagen var jag nästan säker på att han försökte att skratta bort ämnet, när landslaget kom på tal.
*** Det här är första matchen på länge som det inte finns just något att gnälla över i powerplay. Det är på väg att lossna.
*** Det kan ha varit två slutspelslag som spelade i Skellefteå Kraft Arena under gårdagen.
*** Biljettadministrationen höll högsta säkerhetsklass. Men jag lider med alla som verkligen hade velat se matchen, men som inte gjorde det eftersom det i många fall rörde sig långa resor, bara för att hämta biljetterna.
*** Jo, jag vet. Det här var inte den bästa matchen AIK har gjort den här säsongen. Men ändå tar laget två poäng. Jag är ambivalent eftersom jag ser både oro och stryka i detta faktum.
*** Däremot är jag inte ambivalent i centerfrågan. Vad händer om Jimmie går sönder? Vem blir förstecenter?
*** I allt derbyrus har backfrågan (och för all del även centerfrågan) fått ligga i tillfällig träda.
//Adam S