Rubriken antyder, precis som ni kanske förstår, någonting annat än resultatet.
Matchen i matchen handlade till stora delar om AIK:s tveksamma boxplay mot HV:s magiska powerplay.
AIK nollade HV på den punkten. Det hade en viktig- och om man får tro Säcken - en avgörande betydelse.
5 minuter och 29 sekunder hade HV 71 en man mer på isen i fem mot fyra. I 2 sekunder spelade HV fem mot tre och i 2 minuter och 15 sekunder spelade HV 71 sex mot fem.
Under den tiden gjorde laget noll mål.
HV 71 kom till Skellefteå med en 8-0 seger i ryggen. Sånt är inte entydigt en fördel och nog har Jönköpingslaget sett hetare ut än under eftermiddagens match.
Men samtidigt kom AIK till spel väldigt laddade och då är laget svårslaget. AIK spelade sitt vägvinnande spel, där laget anföll med våg efter våg.
Den stora skillnaden mot många gånger tidigare var AIK skickligt kunde stänga matchen med mer taktiskt spel i den tredje perioden.
Hadelöv fortsätter dessutom att visa strålande form i målet. Han visade återigen styrka när det gäller straffar och gjorde matchens mest avgörande insats, när han hindrade Voutilainen från att göra 3-3 i slutet av tredje perioden.
Lasse Johansson satt nog också och gnuggade händerna. Sånär som på Nicklas Strandberg har nu samtliga nyförvärv gjort antingen mål eller spelat fram till mål. Och då har det bara gått åtta omgångar. Tomas Surovy gjorde sitt första mål och Ivan Majesky likaså.
Bästa utespelare i dagens AIK var dock Jimmie Ericsson. Han har aldrig någonsin sett så bra ut som den här säsongen. Nu levererar han match efter match och en landslagsplats kan omöjligen vara långt bort för honom.
Den stora behållningen i matchen var dock AIK:s boxplay. Att nolla HV 71 med färre spelare på banan är ett glädjande besked för AIK.
//Adam Savonen