Inför säsongen var det en hel del supportrar till SHL:s två nordligaste lag som gick omkring med en klump i magen. Hur skulle Skellefteå AIK och Luleå klara av sina många och tunga spelartapp? Skulle Norrlands dominans i svensk hockey fortsätta?
Efter ett par månader in i säsongen har vi fått relativt snabba och tydliga svar på den frågan. AIK och Luleå har bevisat att de fortfarande är starka kort samt tillhör den övre halvan av SHL.
När det gäller Skellefteå AIK så slutar jag aldrig förundras över hur de match efter match bara maler på. Laget har egentligen sett ut som de gjorde för tolv månader sedan, vilket är näst intill omänskligt. Bredden på truppen och den fysiska statusen håller högsta klass i Sverige – ingredienser som i mina ögon pekar mot att AIK återigen kommer få spela SM-final till våren.
För Luleå så har en svacka på slutet satt vissa käppar i säsongens tidiga framgångshjul. Efter en enda seger i de senaste sju matcherna har Norrbottningarna halkat ner i tabellen och således tappat mark mot de allra främsta topplagen. Däremot har Luleå en stabilitet i grunden som borde hålla laget kvar på en slutspelsposition ända fram till slutspelet sparkar igång.
Men även om både Luleå och AIK klarat av sommarens spelarflykt på ett utmärkt sätt så har säsongsinledningen, och även kvällens möte mellan laget, gett oss tydliga bevis på att Västerbotten fortfarande förfogar över ett betydligt starkare lag än Norrbotten.
AIK är vassare i samtliga lagdelar, och hade bara laget haft bättre skärpa i torsdagens avslut så hade Luleå lämnat Skellefteå med ett par mål mer i baken.
Den underhållande matchen slutade "bara" 3–2 till Skellefteå. Luleå gjorde det bra och spelade lagom grinigt och fick således stundtals stopp på hemmalagets höga fart. Men som sagt, AIK var det spelmässigt starkare laget – ett övertag som lyste allra tydligast i den andra perioden då AIK hade chans att gått ifrån och punktera matchen.
Framåt i AIK lyste kedjorna med Sundqvist/Lindholm/Calof och Pettersson/Zackrisson/Kabanov starkast. I det defensiva jobbet var Forssell, Martin Lundberg, Pontus Petterström, Martin Sevc samt Fridrik Lindgren prickfria.
På minussidan i AIK måste jag sätta Rob Schremp. Amerikanen har problem med det höga tempot och kommer i och med det inte till offensivt farliga lägen. Schremp är en spetsspelare med kvaliteter som AIK vill, och mest troligt kommer få användning av. Just nu blir han dock osynlig i matcherna.
*****
Det har varit en hel del snack om de dåliga och låga pubiksiffrorna i SHL den här säsongen. I kvällens omgång var det raka motsatsen då den lägsta siffran fanns i Örebro där 5 200 personen (fullsatt) såg hemmalaget förlora med 4–3 efter straffar mot Modo.
I Skellefteå Kraft Arena fick vi uppleva säsongens första fullsatta match. På lördag kommer Frölunda på besök för en nu toppmatch. Ska bli intressant att se om siffran 6001 kan upprepa sig redan då.
*****
I och med den fullsatta arenan i Skellefteå så var stämningen också skyhög. Kanske inte så där elektrisk som den kan vara när det är som allra bäst.
Men Skellefte- och Luleklacken ska ha en eloge för sitt engagemang under matchens alla 60 minuter. Luleklacken var många och ljudnivån från hörnet var av högsta klass, trots att nästan en handfull av ramsorna handlade om Skellefteå och med ordet "hata" inblandat.
*****
Avslutningvis så kommer mina topp 5 i AIK mot Luleå:
***** Martin Sevc – I matcher likt dessa är tjecken ovärderlig. Otäckt jobbig att möta.
**** Fredrik Lindgren – gjorde inte ett misstag och var tillsammans med Sevc dominant i det defensiva spelet.
*** Oskar Sundqvist – Gjorde ett mål men borde haft ett par poäng till i matchen. Likt Martin Sevc så trivs "Sunken" i grisiga matcher.
** Patrik Zackrisson – Ett mål och 60 procent i tekningscirkeln, samt ett enormt defensivt arbete, tar "Zacke" in på min lista.
* Adam Pettersson – En ny stark match av AIK:s nummer 12 som blir bättre och bättre för varje match. Förarbetet till Zackrissons 2–1-mål höll högsta SHL-klass.