Kvartsfinalserien mellan Luleå och Färjestad har varit den hetaste drabbningen med mycket fysik och känslor.
Den tredje matchen levde upp till sitt mönster omedelbart. Efter 12,4 sekunder åkte Magnus Nygren i Färjestad ut. Han hade knuffat in en Lulespelare i målburen.
Båda lagen spelade med mycket känslor och det var betydligt mer ”hett” än serien mellan AIK och HV 71.
Emellanåt lite ”bad intence” även i tacklingarna, men utan några grova övertramp.
Luleå var klart bättre än Färjestad, även om gästerna från Karlstad glimtade till under några sekvenser i första och andra perioden. Den här serien har varit tämligen hemmabetonad så här långt. I Karlstad var det Färjestad som herren på täppan.
Efter två perioder var det Luleå som var i ledning med 2–0.
Och i tredje perioden fanns förväntningarna av en anstormning från Färjestad. Men den kom aldrig och det fanns två orsaker, utan inbördes ordning, till det:
* Luleå spelade med hjärta och var oerhört skickliga att stå i skottlinjen.
* Färjestad saknade idéer hur man skulle luckra upp Luleå och såg ovanligt tafatta ut. Det fanns några enstaka utbrytare i Färjestad, men det var förvånansvärt håglöst för att ändå gälla så mycket.
Det tydligaste kvittot på hur skickliga Luleå var på att kontrollera Färjestad var att det tog 15.08! innan gästerna fick i väg ett avslut på mål.
Jag har aldrig sett ett jagande lag behöva så lång tid i en slutperiod att hitta in med en puck på mål.
Haken för Luleå var att pucken gick IN i mål. Därefter fick Färjestad i väg ytterligare två skott mot mål – 18.35 och 18.50. Joel Lassinantti fick alltså känna på pucken första gången i perioden efter 18.35.
Jag vet inte om Färjestad kan se det som en tröst att det ändå blev någon form av nerv i matchen i slutet. Med ett sådant upphaussad lag borde Karlstadlaget kunna prestera mer. Annars är laget två matcher från att få ta semester.
För det kändes som om det är Luleå som har skaffat sig en stor portion fördel i och med den här matchen. Att kunna stänga ned en motståndare på det sätt Luleå gjorde i tredje perioden får självförtroendet att växa.
***
Växjö gav sig själv chansen i kvartsfinalserien mot Linköping efter seger på bortaplan. Det innebär att mästarna kan kvittera serien på hemmaplan i fjärde matchen. Det ändrar inte det faktum att just i detta nu är det AIK mot Luleå i en semifinal. Men det kan förstås hände en hel del på vägen.
***
Christian Jaros imponerade stort på backplatsen. Han är Luleås motsvarighet till Filip Berglund, men är ett år äldre. I Färjestad hade talangerna en mindre rolig afton. Rasmus Asplund utgick. Joel Eriksson Ek och Oskar Steen var med Rasmus inne på första baklängesmålet. Det kom efter en tydlig markeringsmiss.
***
Toni Rajala har haft en tendens att totalt försvinna. Men under andra perioden syntes han plötsligt överallt.
***
Dagens högsta jubel kom när Luleås damer hyllades på isen för sitt SM–guld. Det var ju 20 år sedan sista Luleå Hockey vann SM-guld.
***
Officiellt var det 5606 personer på plats, men nästan hela kortssidan bakom Luleås mål var tom. Slutspelet har inte blivit fullt så hett i Luleå heller riktigt, även om känslorna osar en del på isen.
***
Bäst: Hockey är känslor och mötet mellan seriefyran och femman andas mer slutspelsatmosfär än AIK–HV71.
Sämst: Färjestad har en del att fundera över. Att vara det jagande laget och inte få in en puck mot mål förrän efter 15.08 i tredje perioden är riktigt svagt. Det går inte att snacka bort.