Det är paus.
Luleå leder serien med en match mer spelat.
Ändå är Luleå ett lag som är ganska hårt kritiserat och har varit det sedan Rönnqvist tog över laget. Anledningen: Laget spelar en alldeles för tråkig hockey.
Elaka tungor har till och med kallat Luleås spel för "Drillo-hockey". Ni kanske kommer ihåg den norske demontränaren, Drillo Ohlsen, som sa den klassiska frasen: "Fotboll är främst ett spel utan boll.".
Den norske tränaren letade svagheter i fotbollssystemet och utvecklade en fotboll utifrån vara en nagel i ögat på sina motståndare.
Det går att leta paralleller i Luleås sätt att spela ishockey. Logiken är som att sitta på kåken och försöka ta sig ut. Det handlar om att leta upp stället där försvaret som svagast.
Personligen är jag lite imponerad av Luleå. Att vinna är underhållning. Sedan spelar det inte så stor roll hur den vinnande koden ser ut. Rönnqvist har lyckats med något som många tränare har viljat göra, men inte lyckats med.
Framförallt har Luleå ett försvarsspel som är något utöver det vanliga. Med sina små skridskoskickliga spelare som hela tiden ligger nära och stör med klubban, har Luleå framgångsrikt sett till att motståndarna har ett mindre inferno att skapa chanser. Lägg därtill att Rönnqvist och Berglund får sina spelare att göra det här kväll efter kväll, period efter period och byte efter byte.
Vilken tränare skulle inte vilja se den frenesi Luleå har i spelet utan puck?
För Luleå handlar det om att släppa in färre mål än motståndare. Då räcker det med att göra ett mål.
Däremot tycker jag att det är en liten orättvis myt att Luleå spelar tråkigt. Jag har sett många lag spela tråkigt - ja, ännu tråkigare än Luleå. Skillnaden är att lagen inte klarar av att göra samma sak varje match.
Både AIK:s första hemmamatch mot Linköping och HV 71 i höstas var matcher som var långt mycket tråkigare än en snittmatch med Luleå.
Både de lagen stod och chippade puckarna sarg ut och gick på kontring i 60 minuter. Och då ska ändå både Linköping och HV71 i ganska hög mån representera kategorien offensiva lag med stor budget.
Det går inte att spela champagnehockey i 55 omgångar. Vissa matcher handlar det om att överleva. Det såg vi förra veckan när AIK tog två nyttiga hemmavinster utan den karäkteristiska skridskoåkningen.
Däremot finns en ganska tydlig baksida med Luleås sätt att spela ishockey - hjärnskakningarna. Med tanke på hur många hjärnskakningar laget har åkt på är det omöjligt att utesluta Luleås sätt att spela ishockey.
Sedan finns det en nackdel till, orkar laget i slutspelet?
Djurgården gjorde allt de kunde för att fysa sönder Luleå. De lyckades inte i kvartsfinalen, men Luleås krafter i det kompakta slutspelet, tog helt slut en bit in i semifinalen. I den sjätte matchen orkade inte Luleå, varken fysiskt eller mentalt.
Däremot har Norbottningarna hittat en intressant och vägvinnande väg i serien. Vinner laget elitserien blir det intressant att se vad det kan få för effekter på sikt.
//Adam S