Match 2 i kvartsfinalen, 2008.
Jyri Marttinen blir hänsynslöst tacklad av Martin Thörnberg, som kommer med armbågen i högsta hugg. Marttinen är borta på isen och tar sig knappt av för egen maskin.
Tacklingen är ful, vårdslös och Marttinen var helt oförberedd.
Det är en klassisk bild när Perra håller upp Marttinen mot Lärking, som hävdar att han inte såg något.
Konsekvens: Inte ett ord om tacklingen.
Nu, knappt tre år senare, kräver media och andra, Sebastian Karlssons huvud på ett fat efter tacklingen på Magnus Kahnberg.
Mats Wennerholm, normalt en väldigt bra krönikör, driver på allra mest. Han skriver att tacklingen skulle rubiceras som dråpförsök.
Så är det inte. Det är kraftigt förstorat och överdrivet.
Den flummiga medlemmarna i disciplinnämnden, bestämmer sig för att statuera exempel. De ger Karlsson 11 matcher.
Det är en ful tackling, men personligen tycker jag att Ölvestads överfall är överlägset det värsta jag har sett i år. Är ganska säker, efter att ha sett tacklingen flera gånger, att det inte finns några onda intentioner i Karlssons tackling.
Det är dålig timing och vårdslöst. Självklart ska det bestraffas - men inte med 11 matcher. Då tycker jag att det är både fulare och värre när saker görs med medvetenhet att spelare skadas. Som när Nils Ekman fick hjärnsläpp och rappade ned Brynässpelare. Eller när Pihl rappade ned Mikael Johansson.
Karlssons tackling är i mångt och mycket jämförbar med Bertilssons tackling på Luleås Jonas Berglund. Det gav sju matcher. Där borde Karlssons straff och ha legat, om det hade varit någon sans i allt. Men det är det inte längre.
För tre år sedan, med Lärking på plan, hade inte tacklingen gett två minuter ens.
Det är förstås också fel.
Tacklingar mot huvudet ska beivras på ett kännbart sätt. Men det måste ändå finnas en balans. Och balans är något som disciplinnämnden aldrig har haft.
//Adam S