Inget mål den här gången heller. Pär Lindholm laddar skott. Foto: MAGNUS LEJHALL.
Första perioden var tempofylld och ganska fantasirik hockey. AIK höll i taktpinnen större delen av perioden. Vann också skotten med 10–6.
Tim Söderlund hade verkligen fart under skridskorna. Men när har han inte det?
Men det där riktigt klara målchanserna lyste med sin frånvaro.
Karlskrona var vassa i sina spelvändningar och definitivt inte ofarliga.
Vilket också visade sig med eftertryck första 10 minuterna av andra. Då gick Karlskrona upp till en 3–0-ledning.
Joni Ortio borde tagit det första målet som slank in mellan benskydden.
Och det gav förstås skärgårdsstaden Karlskrona vind i seglen inför en entusiastisk hemmapublik.
2-0 och 3–0 kom också efter snabba spelvändningar.
Dålig defensiv av AIK förstås men också ett effektivt anfallsspel av hemmalaget som satte exakt en tredjedel av sina skott.
Naturligtvis går det att tala om tur och otur. AIK hade till exempel två stolpskott (Berglund och Pudas) men det så enkelt är det förstås inte.
Däremot fanns det spelare med vilja. Henrik Hetta brottade till exempel ned David Printz i en duell framför mål för att skapa känslor och få igång sitt eget lag.
Nu tändes hoppet i sista minuten av andra när Jocke Lindström slog en perfekt Gretzky-passning till Pudas som just framför mål satte reduceringen.
AIK gjorde sedan ett offensivt tappert försök att komma ikapp.
Men det var faktiskt Joni Ortio som höll AIK kvar i matchen. Räddade två rena frilägen när Karlskrona fick spelvändningar.
När sedan Joakim Lindström snackade sig till en utvisning i slutet var det förstås kört.
Även om AIK tog ut målvakten sedan Karlskrona också åkt på en tvåminutare.
Men något mål kom inte trots ett oerhört tryck..
En nyttig minnesbeta för AIK som nu får klara sig utan JVM-fararna Tim Söderlund och Linus Lindström i några veckor.