Foto: Richard Drew/AP Photo/TT

Tänk om Pride inte längre behövdes

Ledare. Drömläget hade naturligtvis varit att pride inte längre behövdes, att alla som med olust och avsmak ser ner på hbtq-personer kommit på bättre tankar. Drömma om den bästa av världar kan man alltid göra, men den världen existerar inte. Därför är det oerhört viktigt att de här frågorna inte glöms bort under årets 52 veckor utan pridefirande.

Till slut fick de nog.

Under 1960-talet var det vanligt att den amerikanska polisen trakasserade homosexuella. I juni 1969 gjordes en razzia mot baren Stonewall Inn i Greenwich Village, New York. Förevändningen var misstankar om brott mot alkohollagen. Den här gången slog transpersoner, lesbiska och homosexuella tillbaka. Det blev startskottet för vår tids hbtq-rörelse.

Året efter revolten hölls New York Pride till minne av årsdagen. Två år senare arrangerades den första svenska Pride-liknande demonstrationen i Örebro. Det skulle dröja ytterligare 43 år innan Skellefteå 2014 fick sin första Pridefestival. Årets upplaga är med andra ord den sjätte i ordningen. Pridegeneralen Jonna Deilert hoppas på 5 000 personer i lördagens parad.

Kalendern är nuförtiden full av dagar som ska få oss att uppmärksamma än det ena än det andra. Rena rama imbecilla dumheter som Knytblusens dag (13 april), Chokladpuddingens dag (26 juni) och Nationella dagen för Strävhårig foxterrier (19 oktober) samsas med mer angelägna teman.

Ett sådant angeläget tema är hbtq-personer, deras situation, hur de mår. Unga hbtq-personer är mer utsatta för diskriminering, hot och våld än andra unga och mår därför sämre. Till exempel har var femte ung homo- och bisexuell person angett att de utsatts för fysiskt våld av en närstående (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor).

Så länge det är så finns mycket kvar att göra.

I en debattartikel i dagens Norran (13/2 2019) skriver Fredrik Saweståhl, förbundsordförande Öppna Moderater (Moderaternas hbtq-förbund), och Andreas Löwenhöök (M), oppositionsråd i Skellefteå, att den senaste undersökningen från RFSL kring hatbrott visar att Västerbottens län var det län i Sverige som hade näst flest anmälda hatbrott med koppling till sexuell läggning.

Så länge det är så finns mycket kvar att göra.

Röster från hbtq-rörelsen berättar om hur nazister mobiliserar inför Pride-firanden. Jonathan Leman, researcher på den antirasistiska tidskriften Expo, menar att Nordiska motståndsrörelsen agerar högerextrem sedlighetspolis, som till exempel river ner Pride-flaggor, skrämmer människor och har olika kampanjer mot organisationer och personer (SVT Nyheter 27/4 2018).

Så länge det är så finns mycket kvar att göra.

Skellefteå Pride är igång, och viktig. Precis som alla andra pridefiranden. Strålkastarljuset hamnar för en tid på en utsatt grupp. Det blir föreläsningar, regnbågsmässa i Sankt Olovs kyrka, drop in-vigslar i Landsförsamlings kyrka, lesbiskt museum på torget och prideparad. Men vad händer när ljuset har slocknat?

Drömläget hade naturligtvis varit att man kunde lägga ner, att pride inte längre behövdes, att alla som med olust och avsmak ser ner på hbtq-personer kommit på bättre tankar. Drömma om den bästa av världar kan man alltid göra, men den världen existerar inte, i varje fall inte nu. Därför är det oerhört viktigt att de här frågorna inte glöms bort under årets 52 veckor utan pridefirande.

Naturligtvis handlar det inte bara om personer som blir diskriminerade för sin sexuella läggning, sin könsöverskridande identitet eller uttryck, det handlar även om personer som blir det på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning eller/och ålder.

Pride betyder stolthet och varje människa har rätt att vara stolt över sig själv och kunna vara sig själv.

Svårare än så är det inte.

Anmäl till Pressombudsmannen Rätta artikeln Skriv ut