Foto: Marko Säävälä/TT

Robotar behöver också bra vägar

Ledare. Självkörande kollektivtrafik löser naturligtvis inte alla problem. Dåliga vägar utgör ett hot mot trafiksäkerheten, även när det inte finns en ratt som en människa kan sätta sig vid. Motormännen konstaterade i början av april att landets sämsta vägar finns i Västerbotten: 4,8 procent av länsvägarna och 2,1 procent av riksvägarna fick underkänt.

Framtiden håller på att hitta till glesbygden.

Med start i september ska ett ettårigt pilotprojekt med självkörande bussar genomföras i Västerbotten. Det är första gången som tekniken prövas utanför en centralort. Skellefteå kommun ska tillsammans med Transportstyrelsen och innovationsmyndigheten Vinnova köra kollektivtrafik i Varuträsk, mellan Skellefteå och Boliden.

Det är i glesbygd, där valmöjligheterna till den egna bilen är få, som den automatiserade tekniken har störst potential att förändra och förbättra människors rörlighet och frihet.

Tidigare har två självkörande minibussar testats i bland annat Kista utanför Stockholm. Sträckan var blygsam, en och en halv kilometer. Elva personer kunde åka samtidigt. Tjänsten var dock inte helt automatiserad. I bussarna har det funnits en resevärd som ökat trygghetsupplevelsen. Att det varit förarlöst betyder alltså inte att det varit människolöst.

Enligt en undersökning gjord av Integrated Transport Research Lab vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm menade de flesta passagerarna att mänsklig närvaro krävdes för att de skulle känna sig trygga. Unga studenter som använde bussen kände sig dock tryggare utan den mänskliga värden.

Generationsfrågan är fascinerande. Den visar att samma tjänst har olika användarpotential för olika grupper av resenärer.

Det som nu sker är en revolution. Självkörande personbilar spås förändra människors resvanor på sätt som vi ännu inte helt förstår. Att det privata bilägandet kommer minska till förmån för en delningsbaserad vardag är inte självklart, men heller inte osannolikt i urbana miljöer. Däremot kommer egna bilar troligen att vara standard på landsbygden och i glesbygd även fortsättningsvis.

Människors behov av att resa kommer inte att minska. Därmed kommer heller inte den vägbundna trafik att göra det. En högre automatiseringsgrad ska heller inte ses som ett hot mot arbetstillfällen. Ny teknik skapar nya jobb och kräver nya färdigheter.

Självkörande kollektivtrafik löser naturligtvis inte alla problem. Dåliga vägar utgör ett hot mot trafiksäkerheten, även när det inte finns en ratt som en människa kan sätta sig vid.

Motormännen konstaterade i början av april att landets sämsta vägar finns i Västerbotten: 4,8 procent av länsvägarna och 2,1 procent av riksvägarna fick underkänt. Gropar, sprucken och sönderfrusen väg är vanligt förekommande problem. Vägombudet Kjell Jonsson vid Motormännen konstaterade lakoniskt:

– Vi körde drygt 1 000 mil i Västerbotten. Det är blandat, man behöver inte åka på tivoli i bland. Man upplever samma gungningar i bilen. (P4 Västerbotten 2/4 2019).

Självkörande kollektivtrafik utanför centralorterna kan bli en demokratisk revolution. Inte minst om resenärerna kan göra egna beställningar via en app.

Men det krävs inte en robot för att förstå att det inte kommer köras nånting nånstans, automatiserat eller ej, om framkomligheten hotas av bristande vägunderhåll.

Csaba Bene Perlenberg

Anmäl till Pressombudsmannen Rätta artikeln Skriv ut