Foto: Fredrik Sandberg/TT

Och vad gör vi när kassan sinar …

Ledare. Välfärdens pengar får allt svårare att täcka behoven och önskemålen. Frågan är hur den framtida notan ska betalas. Visst går det att höja skatterna, men med skattehöjningar medföljer en hel del oönskade konsekvenser. Förmodligen behövs det någon form av försäkringslösning för att kunna behålla dagens höga kvalitet. Kontroversiellt, men med rätt hög sannolikhet oundvikligt på sikt.

Förr om åren var det så här: När hälsan svek på ålderns höst förutsatte vi att samhället ställde upp.

Nuförtiden är det så här: När hälsan sviker på ålderns höst hoppas vi att samhället ska ställa upp.

Förväntningar har förvandlats till förhoppningar. Allt fler kommuner har för få äldreboenden. I Västerbotten Bjurholm, Norsjö, Skellefteå, Umeå, Vilhelmina, Vindeln och Vännäs. I Skellefteå bedöms behovet inte vara täckt inom fem år.

I Sverige är vi bra på siffror. Med hjälp av allehanda statistik kan både underskott och överflöd påvisas. Under de kommande sex åren behöver till exempel 560 nya äldreboenden byggas, enligt Finansdepartementet. Det innebär i runda slängar ett nytt boende var fjärde dag. Tillverkare av blågula band som ska klippas av må jubla. Det lär inte kommunpolitikerna göra.

För parallellt med ett underskott på särskilda boendeformer för äldre finns också ett underskott på pengar. En situation som Sveriges kommuner och regioner (SKR) varnat för länge. Till och med ”rika” Skellefteå känner av de ekonomiskt kyliga vindarna som blåser. Många av stans politiker vittnar om de nya, sämre tiderna.

Frågan har varit uppe till diskussion i Skellefteå kommunfullmäktige. Där har det pratats äldreboenden, det har pratats boendeplatser och hemsjukvård. Men det har pratats väldigt lite om de äldre som enskilda individer. Men bakom varje siffra finns en människa. Det är de som borde diskuteras. Hur de har det på ålderns höst.

Socialstyrelsen har undersökt den saken. I rapporten ”Vård och omsorg om äldre” ges en lägesbeskrivning av tillståndet i och utvecklingen inom vården och omsorgen om personer 65 år eller äldre. Man kan sammanfattningsvis säga att samhället inte hängt med i utvecklingen. Förbättringspotential saknas inte. Några punkter:

- Hemlösheten ökar bland personer som är 65 år eller äldre.

– Det saknas en helhetssyn för äldre med missbruksproblem.

- Väntetiden på landets akutmottagningar fortsätter att öka för personer 80 år och äldre.

Uppräkningen hade kunnat fortsätta. Alla punkter behöver heller inte vara relevanta för hur det ser ut i Skellefteå. Men bortsett från brasklapparna är det lätt att konstatera: Välfärdens pengar får allt svårare att täcka behoven och önskemålen. Frågan är hur den framtida notan ska betalas.

Först och främst behöver kommuner som Skellefteå bli av med sina ideologiska skygglappar. Se de privata aktörerna som medhjälpare, inte motståndare. Mest vård för minst pengar utan att tumma på varken kvalitet eller arbetsmiljö ska vara vägledande inom vården och omsorgen. Socialstyrelsen konstaterade så sent som för några veckor sedan att privata aktörer ligger i framkant när det gäller kvalitet inom omsorgen. Det finns inga andra skäl än rent ideologiska att säga nej till privata initiativ inom vård och omsorg.

Problemet är att det inte räcker. Mer måste till för att lösa framtidens utmaningar inom bland annat äldreomsorgen. Visst går det att höja skatterna, men med skattehöjningar medföljer en hel del oönskade konsekvenser. Förmodligen behövs det någon form av försäkringslösning för att kunna behålla dagens höga kvalitet. Kontroversiellt, men med rätt hög sannolikhet oundvikligt på sikt.

Och så en uppmaning till kommunfullmäktige i Skellefteå: När ni diskuterar äldreomsorgen, glöm inte bort människorna bakom alla siffror.

Anmäl till Mediaombudsmannen Rätta artikeln Skriv ut