Foto: Bertil Ericson/TT

Mikael Bengtsson: Var rädd om din bonde, han behövs

Notera att denna artikel är från förra året.
Ledare. Lantbrukarnas riksförbund har låtit göra en undersökning. Var fjärde bonde är rädd för att bli utsatt för hot eller angrepp på grund av sin verksamhet, var sjunde är till och med rädd för att berätta att han eller hon är djurägare.

Många djur far oerhört illa i den moderna matindustrin.

Globaliseringen har tillsammans med konsumenternas krav på billig mat en nattsvart baksida.

Den baksidan får vi inte blunda för. Men vi får heller inte blunda för att det finns en grupp fanatiker som inte kan acceptera andra värderingar än sina egna. Aktivister som hatar och hotar. Den senaste gruppen att råka illa ut är mjölkbönderna.

Anette Gustawson, som är mjölkbonde utanför Norrtälje, berättade om gården, om mjölk- och köttproduktionen på sociala medier. Bland annat att hon gärna åt kött från den egna gården. Hon möttes av en hatstorm. En av kommentarerna löd så här: ”Snälla kan du inte köra dina barn på slakt. Eller klarar du inte av att se dem dö?”

Hon är bara en i raden som råkat illa ut. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) har låtit göra en undersökning. Var fjärde bonde är rädd för att bli utsatt för hot eller angrepp på grund av sin verksamhet, var sjunde är till och med rädd för att berätta att han eller hon är djurägare.

I Norr- och Västerbotten är det lugnt. Hittills är kanske bäst att tillägga.

Lotta Folkesson är ordförande för LRF Västerbotten. Hon känner inte till någon lantbrukare som drabbats i de två nordligaste länen.

Annat var det på 1990-talet då militanta veganer härjade i Umeå med omnejd. Våren 1994 brann den första Scan-lastbilen. Det skulle bli fler. Minkar släpptes ut. Över 200 ideologiskt motiverade brott anmäldes. Umeå pekades ut som veganernas huvudstad.

Då, precis som nu, vill aktivisterna med våld och förtryck tvinga på människor sin uppfattning.

Svenska lantbrukarna har det tufft. Mjölkbönderna har fått dåligt betalt för mjölken. Vid millennieskiftet fanns 12 676 företag som hade kor för mjölkproduktion. I fjol var de bara 3 614, enligt statistik från Jordbruksverket. Mindre än en tredjedel kvar, alltså.

Mycket av det som aktivisterna gör ursäktas av att djuren ska ha det bra. Det är rätt. Självklart ska djuren ha det bra. Man behöver inte vara aktivist för att uppröras över djurtransporterna kors och tvärs över Europa. Men det är en gigantisk skillnad mellan fredlig aktivism och civilkurage och att ta rättvisan i egna händer.

Frågan är också om djuren får det bättre av att svenska bönder skräms bort från gården. Sverige har bland världens strängaste djurskyddslagstiftning. En lagstiftning som andra länder inte ens kommer i närheten av. Att den svenska köttkonsumtionen är för stor för att det ska vara långsiktigt hållbart är en helt annan sak.

Politikerna behöver förr eller senare ta tag i frågan om inte ”onyttig” mat ska beskattas hårdare än ”nyttig”. Det handlar dels om folkhälsan, dels om vår miljö. Det har talats om sockerskatt, om köttskatt och en massa andra skatter. Det är den vägen, genom det demokratiska systemet, som frågor som den här ska vandra.

För en tid sedan träffade representanter från LRF landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S). Han var tydlig med sin oro för vad bönderna utsätts för.

Det hade varit bra om hans oro resulterar i någonting konkret. Att titta på reglerna kring allemansrätten, aktivister har använt sig av den för att gå in på enskilda gårdar för att genomföra demonstrationer, hade varit en bra början. Polisen behöver också ta hoten på större allvar.

Ingen ska behöva känna rädsla och oro på jobbet.

Anmäl till Pressombudsmannen Rätta artikeln Skriv ut