Foto: Fredrik Sandberg/TT

Låt Lorents Burman slippa bli upprörd

Sverige har gått in för landning.

Semesterlandning.

Inte ens ett i vanliga fall så debattglatt och konfrontativt kommunfullmäktigegäng lyckades uppbåda något större engagemang. Debatterna var avslagna. Ordföranden Tomas Marklund (S) kunde redan innan klockan två önska trevlig sommar. Inte ett svenskt hastighetsrekord, inte ens ett rekord för kommunfullmäktige i Skellefteå, långt därifrån, men undan gick det.

Liberalernas Shervin Ahmadzadeh var flitigt uppe i talarstolen. Kf ställde sig utan diskussion bakom intentionerna hans motion om politisk samverkan mot extremism. Inte så konstigt.

Betydligt märkligare, ja rent av högst sensationellt, hade det varit om något parti sagt nej till en motion som vill uppmärksamma ”förintelsens offer, kommunismens brott mot mänskligheten” och som lyfter fram ”Skellefteå kommuns arbete med att främja den lokala demokratin.”

Bra så. Men det behövs mer, betydligt mer. Arbetet mot olika former av extremism, hela vägen från den islamistiska våldsbejakande extremismen till de ultranationalistiska högerextrema krafterna, måste fortgå vid köksborden och på arbetsplatserna. Hela samhället måste arbeta aktivt mot det våldsbejakande extremismen.

Inte ens Skellefteå kommuns delårsrapport, som i varje fall understundom brukar föranleda en häftig ordväxling mellan majoritet och minoritet, blev föremål för någon livligare debatt. Anna From-Lindqvist (C) ville dock ha svar på varför kommunens fordringar ökat och vad som ingick i kostnadsposten övriga kostnader.

Ingen i majoriteten kände sig hågad att svara på hennes frågor. Det blev tyst i fullmäktigesalen.

Vänsterpartiets gruppledare Agneta Hansson skingrade tillsammans med Johan Söderberg (M) delvis de ekonomiska dimmorna, men något uttömmande svar gavs inte. Det är faktiskt både svagt och märkligt att ingen kan svara på den typen av frågor, inte minst med tanke på att vad som ingår i posten övriga kostnader är en standardfråga när ekonomiska resultat ska redovisas.

Nog var det också lite märkligt att en socialdemokrat ställer en fråga till en annan socialdemokrat. Men det var precis vad som hände när Tomas Teglund, ordförande i nämnden för support och lokaler, frågade Iosif Karambotis, ordförande i socialnämnden, varför hemleveranserna till de äldre via Solkraft och Coop upphört.

Det gav Karambotis chansen att skylla på indragna extratjänster och M/KD-budgeten. Den möjligheten missade han inte.

Tack och lov tillhör den här typen av tillrättalagda frågor och svar ovanligheterna i kommunfullmäktige. Det grymtades om socialdemokratisk partipropaganda i korridorerna. Självklart borde det vara den borgerliga oppositionen som ställer nämndsordföranden till svars i frågor och interpellationer, inte en annan socialdemokratisk nämndsordförande.

Om Tomas Teglund är bekymrad över de äldres hemvaruleveranser är arbetarkommunens möten ett betydligt bättre forum.

Skellefteå kommuns kundtjänst är ett återkommande inslag i kf-debatterna. Nu var det dags igen. Det är bara att konstatera: kundtjänst fungerar inte alltid som den ska.

Någon måste gå in och peka med hela handen, berätta vad som gäller och se till att informationen förs vidare. Om inte annat så för att kommunalrådet Lorents Burman (S) ska slippa bli upprörd varje gång som problemen med kundtjänst kommer på tal. Det säger han själv att han blir.

Anmäl till Pressombudsmannen Rätta artikeln Skriv ut