Foto: Janerik Henriksson/TT

Kortare arbetsdag är inte lösningen

Ledare. Fördelarna med en arbetstidsförkortning står främst att finna på det personliga planet. Men det finns även nackdelar. Hur ska till exempel kommunerna ha råd nu när det visat sig att förhoppningen om att kunna ta igen hela eller delar av kostnadsökningen med lägre sjukskrivningstal mest av allt var en from förhoppning?

Det finns de som tycker att vi jobbar för mycket i dagens samhälle.

Att jobba för att leva är för många mer attraktivt än att leva för att jobba.

För ett och ett halvt år sedan fick anställda inom städverksamheten på lasarettet i Skellefteå kortare arbetsdag. I snitt jobbade personalen sex timmar om dagen i stället för åtta, med bibehållen lön. Nu har Region Västerbotten utvärderat försöket. Resultat: Städpersonalen mådde bättre, men blev inte mindre sjuka.

Att utröna om sjukfrånvaron minskade kostade sjukhuset tre miljoner kronor.

Nej, det var inte bortkastade pengar. För nu har regionpolitikerna ett bra underlag att kunna ta kloka beslut utifrån. Tidigare har liknande försök genomförts i bland annat Göteborg och Luleå. Resultaten har varit snarlika. Personalen mådde bättre, hade lättare att kombinera jobb med familjeliv.

Resultatet är långtifrån förvånande. Kortare arbetstid med bibehållen lön: vem kan klaga på ett sådant upplägg?

Kiruna är nog den svenska kommun som har längst erfarenhet av en arbetstidsförkortning. Där startade man sextimmarsdag i hemtjänsten redan 1989. I 16 år höll Kiruna ut, sedan gav man upp; det blev för dyrt. Sjukskrivningarna hade heller inte minskat på något avgörande sätt. Och jobbet fortsatte att uppfattas som tungt.

Fördelarna med en arbetstidsförkortning står alltså främst att finna på det personliga planet. Men det finns även nackdelar. Hur ska till exempel kommunerna ha råd nu när det visat sig att förhoppningen om att kunna ta igen hela eller delar av kostnadsökningen med lägre sjukskrivningstal mest av allt var en from förhoppning?

Och om det skulle visa sig att det finns pengar i kommunernas madrasser är nästa fråga: Var finns då alla de som behöver anställas? Det gäller inte minst vårdpersonal i olika skepnader.

Den svenska vården står inför betydande utmaningar, och då har man inte tagit i i överkant. Personalbristen har varit mer eller mindre kronisk sedan 1980-talet, och den har inte blivit mindre i takt med åren. Enligt Statistiska Centralbyrån behövs det till exempel 160 000 undersköterskor de närmaste 20 åren.

Det saknas barnmorskor, förskollärare, läkare och tandläkare, lärare, sjuksköterskor och socialsekreterare. Personalbristen har bland annat gjort att kommuner/regioner så sakteliga börjat tumma på utbildningskraven. Kvaliteten i välfärden riskerar att urholkas på sikt.

Självklart är det inte helt rättvist att jämföra städpersonal med vårdpersonal. Å andra sidan så har resultatet av arbetstidsförkortningen varit snarlikt, oavsett ”försöksbransch”.

Ingen kan säga någonting annat än att den offentliga sektorn är tungjobbad. Inte bara fysiskt. Hela organisationen är tungrodd, beslutsgångarna långa.

Arbetsmiljön i offentlig sektor måste förbättras på många sätt. Men kortare arbetsdag är inte lösningen.

Nu är det bara att hoppas på att Region Västerbottens rödgröna styre tar sitt förnuft tillfånga, utvärderar resultatet och drar rätt slutsatser: Sex timmars arbetsdag är inte lösningen, varken ekonomiskt, vad gäller höga sjukskrivningstal eller den kroniska personalbristen. Det är däremot en långsiktigt förbättrad arbetsmiljö.

Anmäl till Pressombudsmannen Rätta artikeln Skriv ut