I Stockholm förvandlas Swedenborgsgatan till en sommargågata med myllrande folkliv. Skellefteå vill inte vara sämre och gör en sommargata av Storgatan.
I Stockholm förvandlas Swedenborgsgatan till en sommargågata med myllrande folkliv. Skellefteå vill inte vara sämre och gör en sommargata av Storgatan. Foto: Janerik Henriksson/TT

Här är det inne med uteservering

Ledare. Det kan tyckas vara en bagatell i diskussionerna om vad Skellefteå ska vara för stad. Men att förvandla Storgatan till en sommargata med blommor, bänkar och uteservering, samtidigt som parkeringsplatser försvinner och framkomligheten försämras för bilister, är precis vad dagens stadsplanering handlar om. Att sätta människor före maskiner.

Det kan vid en första anblick tyckas vara en fråga av ringa dignitet: att göra Storgatan till en sommargata.

Nu när så mycket annat händer.

Valet till Europaparlamentet har inletts, själva valdagen är snart bara två veckor bort. På 1 maj tågade nazisterna i Nordiska motståndsrörelsen (NMR) genom Kungälv och Ludvika. Klimatkrisens effekter gör sig allt mer påminda. Om hela världen konsumerade som EU skulle resurserna för i år ta slut redan i dag. Sverige är ett av länderna i EU som lämnar störst avtryck på klimatet.

Men det där med stadsplanering är viktigt, viktigare än många tycks tro. För vad det handlar om är vem som ska ha första tjing på stadens gator och torg. Om Skellefteå ska vara en stad för bilar, buller och avgaser eller en stad för grönska, gående och cyklister. Föredrar man det senare alternativet är beslutet att förvandla Storgatan till en sommargata ett steg i rätt riktning.

De flesta av oss vill ha ett levande centrum. Men för att detta ska kunna bli verklighet krävs det inte bara kommersiella lokaler, det behövs också folk som bor där. Medan många andra medelstora svenska städer byggt för kontor och affärer i centrum har Skellefteå satsat på att bygga lägenheter. Kommunen har lyssnat till mångas önskemål om att bo i en centralt belägen lägenhet.

Befolkningsmässigt har Skellefteå kommun inte vuxit särdeles mycket under senare år. Kommunalrådet Lorents Burman (S) konstaterade dock i en kommunfullmäktigedebatt nyligen att det är nu som Skellefteå kommer att börja växa. Målet om 80 000 invånare till 2030 ligger fast men redan nu är det många som talar om 100 000 med Northvolt-fabriken som draglok.

Okej, vi får väl utgå från att kommunalrådets profetior infrias, och att Skellefteå får den positiva befolkningsutveckling som krävs för att klara framtida utmaningar. Både mjuka angelägenheter som vård, skola och omsorg och hårda som vägar och annan infrastruktur.

Vad behövs då för att göra de centrala delarna av Skellefteå attraktiva?

För inte kan väl dagens centrum sägas vara speciellt tilltalande med en stenöken till torg och en byggnation som representerar stora delar av 1900-talets arkitektoniska strömningar.

Först och främst handlar det om prioritering; att sätta människorna före bilarna. Vilket inte är så lätt som det låter. Det handlar om en ekvation som är allt annat än lätt att lösa. Vi vill gärna ha ett bilfritt centrum, samtidigt som många är beroende av bilen för att kunna ta sig dit.

P-platser behöver därför placeras på ett sådant sätt att avstånden till centrum känns rimliga samtidigt som staden inte förfulas.

Men det handlar också om att göra det lättare för den enskilde invånaren att låta bilen stå, att öka tillgängligheten till kollektivtrafiken. Vilket Skellefteå också håller på med. Men här finns betydligt mer som kan göras. Gratis kollektivtrafik för gammal som ung, eller varför inte gratis kollektivtrafik under affärernas öppettider på lördagar.

Det kommer att kosta, ja, men vi måste ta en hel del kostnader om vi vill ha en levande stad som utvecklas.

Det kan tyckas vara en bagatell i diskussionerna om vad Skellefteå ska vara för stad. Men att förvandla Storgatan till en sommargata, som Norran berättade om (9/5 2019), med blommor, bänkar och uteservering, samtidigt som parkeringsplatser försvinner och framkomligheten försämras för bilister, är precis vad dagens stadsplanering handlar om. Att sätta människor före maskiner.

Anmäl till Pressombudsmannen Rätta artikeln Skriv ut