Glesbygden kan få ett helt nytt inrikes flygnätverk med elflygplan. Men då måste investeringar förberedas så landningsbanorna inte står tomma.
Glesbygden kan få ett helt nytt inrikes flygnätverk med elflygplan. Men då måste investeringar förberedas så landningsbanorna inte står tomma. Foto: Ole Berg-Rusten/NTB Scanpix/TT

Elflyg kan skapa helt nya inrikesrutter

Ledare. Elflygets mobilitet kan innebära en renässans för inrikesflyget. Flyglinjer inte bara mellan glesbygd och huvudstadsregionen utan också helt nya rutter som inte kräver Arlanda som knutpunkt.

Kapplöpningen är i gång.

Målet att utveckla ett grönt och hållbart flyg engagerar en hel värld.

Givet att det är en fortsatt tillväxtbransch, med fler flygresenärer, är vinsterna enorma.

I Sverige utvecklas exempelvis det 19-sitsiga elflygplanet Elise. Ett projekt som började på Chalmers tekniska högskola i Göteborg och vid universitet i Uppsala, men som nu är ett fristående bolag vid namn Heart Aerospace. Med 40 mils räckvidd är inrikesmarknaden åtkomlig. Israelerna siktar på att eflygplanet Alice ska vara certifierat 2021.

Exemplen och flygplansmodellerna är fler. Många fler.

Inte minst för glesbygden är mindre elflygplan en framtidslösning som kan sänka kostnaderna, öka attraktiviteten och i praktiken göra inrikesflyget utsläppsfritt.

Kvarkenrådet vill göra Kvarken till en testregion för elflyg. Av det skälet ska en förstudieansökan göras, rapporterar P4 Västerbotten.

Elflygets mobilitet kan innebära en renässans för inrikesflyget. Flyglinjer inte bara mellan glesbygd och huvudstadsregionen utan också helt nya rutter som inte kräver Arlanda som knutpunkt.

Hindren för ett grönt och hållbart flyg handlar inte bara om teknik- och bränsleutveckling. Frågan är vidare än så.

Att det inledningsvis finns konkurrens mellan biobränsle och eldrift är endast av godo. Men för mindre flygplatser i glesbygd blir det ohållbart att hålla sig med två, kanske tre olika bränslesystem.

Laddningsstationer för elflyg, kombinerat med tankningsmöjligheter för både konventionellt och mindre miljöskadligt flygbränsle samt biobränsle, kräver en kritisk massa för att vara lönsamt. För flygoperatörerna behövs det också tydliga besked för att de på allvar ska kunna investera.

Tidigare i år skrev forskarna och entreprenörerna Anders Forslund och Mauritz Andersson, personerna bakom Elise-projektet, följande i en debattartikel i Ny Teknik: ”Vi har alla förutsättningar att accelerera utvecklingen och bygga en ny svensk hållbar industri runt elflyget. Men för att inte hamna på efterkälken krävs det att vi satsar i dag, ser möjligheterna tillsammans, vågar tänka nytt och börjar dela visionen om en ny flyginfrastruktur i en nära framtid” (12/2 2019).

Tyvärr har uttryck som ”flygskam” kommit i vägen för ett konstruktivt samtal om flygets betydelse för att hela Sverige ska kunna leva. Att peka finger med slapp skuldbeläggning är dock inte en hållbar lösning på de gedigna klimatutmaningar vi står inför.

Från den politiska nivån krävs det prioriteringar och en tydlig inriktning att faktiskt vilja se ett hållbart flyg som en självklar del av Sveriges fortsatta transportsystem.

Att å ena sidan vela kring Arlandas framtid, på grund av Miljöpartiets dogmatiska flygmotstånd, å andra sidan applådera branschens tekniska omställning, som infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) gör från och till, sänder motstridiga signaler i en tid när flygbranschen behöver tydliga spelregler.

Elflyget kommer. Sverige har alla möjligheter att anamma tekniksprånget och bli en global spelare i nästa generations flygplanstillverkning.

Som det heter på engelska: ”The sky is the limit.”

Csaba Bene Perlenberg

Anmäl till Pressombudsmannen Rätta artikeln Skriv ut