Biblioteken är en demokratis förväntansfulla skattkammare, plikttrogna arkiv och det öppna samtalets verkstad.
Hårda fakta delar hyllmeter efter hyllmeter med vittnesmål om sanna och påhittade livsresor.
Tack och lov är biblioteken en rättighet för medborgare och en skyldighet för kommuner att tillhandahålla. Det är en ordning som garanteras av bibliotekslagen. Klåfingriga och ekonomiskt pressade kommunpolitiker hade nog annars kunnat lockas av att göra inskränkningar både här och där.
Språkets och ordens förmåga att aktivera vår fantasi och vårt patos är en ynnest att kunna ta del av. För varje besök växer vår nyfikenhet – och med den vår medmänsklighet.
Nuförtiden är biblioteket också i stort sett den enda offentliga platsen invånare och medborgare kan besöka, och ”bara vara” utan att behöva betala inträde.
Men även om ett biblioteks tjänster är avgiftsfria vid varje lånetillfälle är det ingen kravlös verksamhet som bedrivs.
Förtroendet att låna hem böcker eller filmer medför konsekvenser om lånen inte återförs inom avtalad tid. Förseningsavgiften är inte bara ett sätt att sätta värde på den upplevelse en bok eller en film ger, utan även på våra medmänniskors tid, som kanske väntar på samma bok eller missar möjligheten att ta del av den i det allmänna utbudet.
I Skellefteå underhålls för närvarande tanken på att helt slopa förseningsavgifterna. Dels önskar kommunen bli av med administrationen kring avgifterna, dels menar kulturnämndens ordförande Daniel Sjögren (S) att alla ska våga låna böcker utan att riskera åka på en förseningsavgift (SVT Nyheter Västerbotten 14/8 2019).
I stället ska låntagare som missköter sig bli avstängda från att låna igen.
Att sänka respekten för bibliotekets uppdrag genom att helt ta bort förseningsavgiften är olycklig. Redan i dag gäller inte avgiften för barn under 18 år – eller för barnböcker. Därmed är det alltså endast vuxna som avkrävs en monetär konsekvens när de inte lyckas hålla sin del av låneavtalet. En fullt rättvis ordning.
Vid för sent tillbakalämnad bok handlar det om två kronor per volym och dag, för snabblån och DVD fem.
Dessutom finns det redan en maxavgift per låntagare och återlämningstillfälle på 300 kronor.
Att låna avgiftsfritt är ett förtroende. Att betala för en bommad återlämning är en rimlig och symbolisk motprestation. Dessutom går det alldeles utmärkt att ordna med bättre tekniska system som påminner låntagare om hur många dagar det är kvar på ens låneperiod. Påminnelser om lånen bör komma innan återlämningsdatum, inte bara efteråt.
I ett liberalt samhälle ska kunskap vara lättåtkomligt. Det är den i dag, både rent fysiskt på biblioteken och via digitala tjänster. Aldrig tidigare har människor haft en så omfattande tillgång till information som i dag. Men samhällets tjänster till sina medborgare kan inte vara krav- eller villkorslösa.
Erodera inte bibliotekens tyngd och böckernas betydelse genom att skicka budskapet till medborgare att böcker saknar värde. Behåll förseningsavgiften.
Csaba Bene Perlenberg