Puyi, den siste kejsaren av Kina, fick lära sig att ord är av stor betydelse.
En novemberdag 1908 utropas den 3-årige Henry Puyi till kejsare.
Han ärver ett kejsardöme i förfall, degenerat och korrumperat.
I filmen om Puyi – Bernardo Bertoluccis ”Den siste kejsaren” – finns en fantastisk scen med förgreningar ändå in i vår tid.
Det är det första mötet mellan Puyi och hans informator Reginald F Johnston. De småpratar. Informatorn anmärker på Puyi när han använder ett felaktigt ord. Kejsaren blir rasande, tycker inte att det där med ord är så viktigt. Men Johnston säger lugnt: Ers majestät. Ord av av stor betydelse. Om en gentleman inte kan säga vad han menar, kan han heller inte mena vad han säger.
Det är viktigt att använda rätt ord i rätt sammanhang. Vi använder dem för att kommunicera. När vi förstår andra människor kan vi göra saker tillsammans.
En mandatperiod och en valrörelse har passerat. Politiker och intresseorganisationer har sagt sitt, utifrån det har väljarna gjort sina val. Men vad var det egentligen politikerna sa?
Sverigedemokraten på torget står och talar om ett Sverige i förfall, att allt är invandrarnas fel och att det är den vi måste stoppa. Men vad menar han med massinvandring?
Hur definieras massinvandring? Har ett betydande antal gånger försökt få ledande SD-politiker att svara. Ingen har hittills kunnat/velat.
Sverigedemokraten avlöses av en LO-agitator. Hen blir märkbart exalterad när talet närmar sig höjdpunkten, vinster i välfärden. Det är dessa övervinster som är roten till allt ont.
Men stopp ett tag, vad menar hen, övervinster? Har ett betydande antal gånger försökt på ledande LO-företrädare att svara. Ingen har hittills kunnat/velat.
Ändå fortsätter sverigedemokraten att orera om massinvandring och LO-representanten drar sig inte för att svamla om övervinster.
Svammel? Ja, det är precis vad det är, svammel, politiska modeord utan mening och betydelse, eftersom ingen tycks kunna definiera vad de innebär.
Ett tredje ord som florerar på nätet, och i den politiska debatten, är svenskheten. Vi måste bevara svenskheten, sägs det. Det skulle man göra när det förra seklet var ungt. Statens institut för rasbiologi grundades 1922 i syfte att erhålla en vetenskaplig grund för ”rashygieniska åtgärder”. Alltså bevara svenskheten.
Men vad som är svenskt och inte är det är en annan fråga.
Judar och samer är inte svenskar, slog till exempel sverigedemokraten Björn Söder fast i en omtalad DN-intervju för fyra år sedan.
EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark M) har en helt annan syn på saken. Så här skriver han i en debattartikel i Dagens Samhälle (21/6 2018): ”Vi förlorar alla något på vägen när vårt värde som medborgare reduceras till en grupptillhörighet som måste förklaras och definieras, i stället för den självklara individuella rätt som ett civiliserat samhälle värnar. Det är samma identitetspolitik som finns bland den moderna vänstern och som har präglat socialisters syn på den eviga klasskampen. I sverigedemokraters och socialisters värld reduceras vi alla till delar av kollektiv.”
Kära politiker och opinionsbildare. Tänk i varje fall ibland på vad Reignald F Johnston sa till Puyi; att ord av av stor betydelse, att om en gentleman inte kan säga vad han menar kan han heller inte mena vad han säger.
Vältalighetsblomster imponerar inte i längden. Väljare är inte dumma. Du kanske får applåder från dina trognaste vapendragare, men några nya lär du inte få med hjälp av politiska floskler.