80 år har gått sedan Nazityskland invaderade Polen och startade det andra världskriget.
80 år har gått sedan Nazityskland invaderade Polen och startade det andra världskriget. Foto: Pressens Bild/TT

Aldrig mera krig

Ledare. Att gå från skyttegravskrig och flygbombningar till att skapa ett frihandelsområde med fri rörlighet för både varor och människor är något stort, riktigt stort. Att gå från sönderbombade städer med hungrande människor till ett utbrett välstånd på ett par generationer är en bragd, och alls ingen självklarhet.

Det är i dagarna 80 år sedan andra världskriget utbröt när Nazityskland invaderade Polen.

Sex år senare hade en sjättedel av landets befolkning dött, inte minst judar.

Genom Förintelsen mördade nazisterna industriellt barn, kvinnor, homosexuella, romer, rabbiner, äldre och motståndsmän – människor helt enkelt.

Totalt miste mellan 50 och 80 miljoner personer livet i den blodigaste konflikten under mänsklighetens historia. Det finns all anledning att minnas och hedra dem. Många nu levande européer blev av med föräldrar, vänner och släktingar. För dem är det inte abstrakta siffror. Tomrummet efter den i stort sett utraderade judiska kulturen i Öst- och Centraleuropa är en fantomsmärta.

Svenskar är emellertid ”fredsskadade” efter drygt 200 år utan krig och kan inte riktigt föreställa sig infernot som det innebär. Men försök att se en kolorerad filmsnutt från andra världskriget framför dig. Möjligen blir det då enklare att tänka sig in i fasorna. Rädsla, lidande, sorg, hunger, tortyr, ondska och död. I ofattbara mängder.

Men varför tänka på så ohyggliga saker?

Därför att krig finns på riktigt, inte bara på film eller i historien. Just nu i Ukraina, Syrien och Jemen till exempel.

Det är angeläget att förstå varför människor tar till flykt och att vi i Europa bör ge dem en fristad. Det allra viktigaste är dock att vi ser till att behålla freden i Europa.

Efter andra världskriget byggde man upp institutioner för att undvika fler storkrig. FN, Världsbanken, Marshallhjälpen och EU är några av de mest betydelsefulla.

En ny världsordning inleddes där USA och Västeuropa blev tyngdpunkterna i den fria världen. Den transatlantiska länken befästes när försvarsalliansen Nato bildades. Efter kalla krigets slut blev USA i praktiken en dominerande kraft, ekonomiskt, militärt, politiskt och kulturellt. Men även Europa är att räkna med: här bor en halv miljard människor och vi är världens största ekonomi.

Att gå från skyttegravskrig och flygbombningar till att skapa ett frihandelsområde med fri rörlighet för både varor och människor är något stort, riktigt stort. Att gå från sönderbombade städer med hungrande människor till ett utbrett välstånd på ett par generationer är en bragd, och alls ingen självklarhet.

Vi ska vara rädda om EU och Europas relation till USA. Därför finns det skäl att känna sig förfärad över president Donald Trumps kritiska inställning till den europeiska unionen och hans oförutsägbara nycker rörande Nato.

Även ett brittiskt oordnat utträde ur EU vore olyckligt, liksom om Italiens ekonomi kollapsar eller om den nationalistiska och populistiska rörelsen får ökat inflytande i Europa.

Före första världskriget fanns en känsla av eufori, att världen bara blev bättre och en del nästan välkomnade kriget när det kom 1914. Det skulle rensa luften. Något nytt, bättre, skulle komma efter stormen. Det gjorde det inte. Tvärtom. Stryptaget om Europa släppte inte förrän 1989 då Muren föll.

Måtte européerna komma ihåg 1900-talets viktigaste lärdom: Aldrig mera krig.

Receptet är tillit, omtanke, samarbete, handel, respekt och dialog.

Sofia Nerbrand

Anmäl till Pressombudsmannen Rätta artikeln Skriv ut