Malmö spenderar för glatta livet pengar på projekt som att exempelvis ta fram stadens ljudidentitet till en kostnad av 364 000 kronor.
Malmö spenderar för glatta livet pengar på projekt som att exempelvis ta fram stadens ljudidentitet till en kostnad av 364 000 kronor. Foto: Johan Nilsson/TT

Någonting är ruttet i Sverige

Krönika. För mig är det uppenbart att någonting är fel. Å ena sidan finns det kommuner som har svårt att upprätthålla service och betala sina räkningar, å andra sidan finns det större kommuner med helt andra förutsättningar som tar den största delen av kakan och spenderar pengar på rena fantasiprojekt.

Hur låter en stad?

Det ska man ta reda på i Malmö. Genom att spela in ljud på ett flertal platser ska man ta fram stadens ljudidentitet.

Varför provocerar det?

Varför bryr jag mig?

Jo, man får ofta höra att norra Sverige – inte minst inlandskommunerna – är tärande. Det händer att någon politiker på riksplanet, eller varför inte en lokal representant från någon rikare kommun, ojar sig över hur hemskt det är att Norrlandskommuner bygger badhus för de kommunala utjämningspengarna.

Men ska sanningen fram så är det så att de tio kommuner som anses ha sämst förutsättningar, alltså de som får flest kronor per person från utjämningssystemet, fick dela på knappt två procent av pengarna 2017. Under samma tidsperiod fanns det bland de 21 största mottagarna av kommunalt utjämningsbidrag inte en enda glesbygdskommun.

Malmö fick 4,9 miljarder kronor i kommunalt utjämningsbidrag 2017 och borde därmed ha alla skäl i världen att dra åt svångremmen.

En fjärdedel av Malmös budget är rent brakminus och betalas av människor som inte bor i staden.

Malmö fick 4,9 miljarder kronor i kommunalt utjämningsbidrag 2017 och borde därmed ha alla skäl i världen att dra åt svångremmen. Ändå spenderar man pengar för glatta livet på projekt som att exempelvis ta fram stadens ljudidentitet till en kostnad av 364 000 kronor.

Dessutom lägger man skattepengar – åtminstone i form av betald arbetstid – på att producera en video där man berättar att man behöver alla utjämningspengar. Jag tycker att det är provocerande, inte minst med tanke på att Malmö har en helt annan arbetsmarknad, och helt andra möjligheter till arbetstillfällen, än exempelvis en liten kommun i norr.

Göteborg är också en av de större mottagarna av pengar från det kommunala utjämningssystemet. Även här borde förutsättningarna finnas för att bättre klara av att stå på egna ben.

Jag noterar att även den här kommunen behöver se om sitt hus. Bland annat upptäckte jag hur många kommunikatörer som är anställda. Skattebetalarnas förening lät läsarna rösta om 2018 års värsta slöseri med skattepengar. På andra plats kommer Göteborgs 236 kommunala kommunikatörer.

Jag pratade med ett tidigare kommunalråd i en inlandskommun före valet. Han berättade hur tufft det var med ekonomin. Att han inte kunde sova i slutet av varje månad. Han visste inte om kommunens pengar skulle räcka till alla utgifter. För dem är det inte ett alternativ att ständigt höja skatten, särskilt inte när man redan i dag har en av Sveriges högsta.

Inte lätt att locka folk att flytta dit då.

Nej, för mig är det uppenbart att någonting är fel. Å ena sidan finns det kommuner som har svårt att upprätthålla service och betala sina räkningar, å andra sidan finns det större kommuner med helt andra förutsättningar som tar den största delen av kakan och spenderar pengar på rena fantasiprojekt.

Systemet måste ses över om tanken är att utjämna klyftan mellan stad och land.

Helena Lindahl, centerpartistisk riksdagsledamot från Gumbodahamn

Anmäl till Pressombudsmannen Rätta artikeln Skriv ut