Foto: Johan Nilsson/TT

Konsten att läsa det finstilta här i livet

Krönika. Om rubrikerna skriker mot mig att skjutningarna i huvudstaden har ökat för tredje året i rad, men inte ens med en liten stjärna och en pytteliten text talar om att i alla andra städer har skjutningarna minskat de senaste åren, och även i huvudstaden så är ökningen marginell. Ljuger man då?

Ställ meningen ”människor känner sig otrygga” mot meningen ”det är inte tryggt för människorna”.

Och fundera på skillnaden.

För många blir innebörden densamma. Och jag tänker att vi behöver prata om det. Prata om innebörden i ord och sättet som vi och andra väljer att uttrycka oss på.

I skolan fick vi studera innebörden i reklam: ”Det här tvättmedlet är det bästa mot fläckar!” Och så en liten stjärna som hänvisade till vilka fläckar som tvättmedlet var bra mot.

Kanske mot gräs, eller olja, eller choklad, men sällan mot alla tre.

Och reklammakaren hade ju inte ljugit, bara förstorat meningen som handlade om bäst, och gjort meningen med förklaringen pytteliten.

Jag tänker att vi behöver prata om det. Prata om innebörden i ord och sättet som vi och andra väljer att uttrycka oss på.

Det finns såklart ett syfte. Oavsett om det handlar om något så harmlöst som tvättmedel, eller om vilket klädmärke som är långsiktigt hållbart, eller om att skapa grund för en förändring som flertalet kanske inte vill ha – om de funderar på konsekvenserna.

Om rubrikerna skriker mot mig att skjutningarna i huvudstaden har ökat för tredje året i rad, men inte ens med en liten stjärna och en pytteliten text talar om att i alla andra städer har skjutningarna minskat de senaste åren, och även i huvudstaden så är ökningen marginell. Ljuger man då?

Nä. Det är ju sant, bara inte så informativt.

Om rubrikerna pekar på att otryggheten har ökat i samhället. Är det då samma sak som att samhället har blivit otryggt?

Vem vinner på att inte prata om att det egentligen är upplevelsen av trygghet som minskat?

Och hur ser den människa ut som går segrande ur ett meningsutbyte på sociala medier som egentligen började med att man bara ville ifrågasätta siffrorna – inte våldet?

Jag låter mig påverkas av reklam ibland. Om jag köper en annan bil, andra tapeter eller en ny kökspryl så kommer livet att kännas bra. Harmlöst förvisso, det är ju mina egna sparpengar som jag gör slut på. Och det är jag som får sitta där i det nytapetserade köket och fundera över om det blev bättre.

Men om landet ska styras av människor som erbjuder lösningar på problem som handlar om att upplevelsen av trygghet har förändrats, och detta faktiskt beror på att fler och fler okritiskt tar till sig, och sedan slänger ur sig det som noga valts ut och presenterats som sanning, och som visar en bild som faktiskt inte är sann. Då är det inte harmlöst längre.

Och allvarligt talat: Är det då skolan som misslyckats med att lära oss okritiskt tänkande, eller har vi alla ett eget ansvar att fundera på det som är det finstilta?

Britta Flinkfeldt, socialdemokratiskt kommunalråd i Arjeplog

Anmäl till Pressombudsmannen Rätta artikeln Skriv ut