Foto: Stefan Jerrevång/TT

Brottningsmatch med en husvagn

Krönika. Dagen efter gick vi och lyssnade på ett bibelstudium. Där talades det om Andens frukter, de egenskaper som ett liv nära Jesus ger. Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. Jag tänkte tillbaka på min brottningsmatch med husvagnen. Rätt så skamsen.

Vi har fått ärva en husvagn av mina svärföräldrar.

Själv var jag väldigt skeptisk till campinglivet, men hustrun sa att den skulle vara bra att ha på olika konferenser.

Vi hämtade dyrgripen. Världsvan kopplade jag den på kulan, vinkade åt svärmor, och drog iväg.

Efter bara 50 meter hördes ett brak. Husvagnen hoppade av kulan och körde in i bilen med en smäll. Svärmor kom springande med ömsom förskräckta ömsom förebrående ögon.

– Det ska synas en grön knapp på draget, annars sitter den inte fast, påpekade hon.

Väl hemma var det dags. Lappis i Husbonliden hägrade.

Dagen innan avresan kopplade jag på strömmen och tände en lampa. Helt död. Likadant med alla de andra lamporna. Fram med bruksanvisningen. Där stod något om ett batteri. Hm, det var nu 20 mil bort, hemma i svärmors garage. Ett nytt köptes in. Jag kopplade kablarna och tände en lampa och … mörkt i hela vagnen.

Allt var riggat och klart för en underbar vecka med undervisning, bön och lovsång.

– Vi får lämna skrället hemma, meddelade jag en slokörad hustru. Det blir att pendla varje dag mellan Finnfors och Lappis.

Två uppgivna husvagnsägare lade sig den kvällen.

Jag kunde inte somna. Klockan 12 var det som om någon sa till mig. Du kanske skulle prova att vända på kablarna. Kanske ska det vara tvärt om.

Jag skyndade ut till vagnen. Kopplade om kablarna och Eureka. Husvagnen badade i ljus. Vilken seger. Stolt som en tupp stegade jag in till hustrun och meddelade glädjebudet.

– Vi tar husvagnen i morgon. Jag har fixat det.

Så bar det iväg. Allt var riggat och klart för en underbar vecka med undervisning, bön och lovsång.

Då kom regnet och dränkte den plats där vår rullande idyll skulle stå. Där stod jag på knä i en blandning och lera och gräs och skulle fira ned stödbenen. Allt medan regnet öste ned efter ryggen.

Där och då lovade jag mig själv att detta var den sista och enda gången. Aldrig mer en husvagnscamping.

Dagen efter gick vi och lyssnade på ett bibelstudium. Där talades det om Andens frukter, de egenskaper som ett liv nära Jesus ger.

Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning.

Jag tänkte tillbaka på min brottningsmatch med husvagnen. Rätt så skamsen.

Där fanns inte så mycket av tålamod, mildhet och självbehärskning. Inget av det andra heller. Jag hade låtit vreden ta överhand. Jag hade misslyckats precis som vi människor så ofta gör.

Med den självinsikten började ett lugn sprida sig inom mig. Resten av veckan i husvagnen blev riktigt bra. Det var skönt att ha ett eget krypin att gå till.

Guds nåd hade åter fått verka. Hans underbara shalom. Hans gudomliga frid.

Håkan Lindh, tidigare kommunfullmäktigeledamot för Liberalerna, musiker och låtskrivare

Anmäl till Pressombudsmannen Rätta artikeln Skriv ut