Kommer januariöverenskommelsen bestå som ett oförändrat dokument?
Kommer januariöverenskommelsen bestå som ett oförändrat dokument? Foto: Adam Ihse/TT

Är januariöverenskommelsen en helig skrift?

Krönika. 73 punkter, ofta tidspreciserade, blev garanten för att konkret politik stod på verkställighetslistan. Detta faktum användes också för att legitimera januariöverenskommelsen. Uppgörelsen är ovanligt handfast.

Kommer alla punkter i januariöverenskommelsen att genomföras?

Om pandoras ask väl skulle öppnas är det inte säkert.

– Vi valde att ge och ta på ett sätt som svider internt – för det högre syftets skull.

I olika utsträckning använde sig de fyra partierna – Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna – av stora ord i en stil som dessa när januariöverenskommelsen presenterades.

73 punkter, ofta tidspreciserade, fick bli garanten för att konkret politik stod på verkställighetslistan. Detta faktum användes också för att legitimera samarbetet. Uppgörelsen är ovanligt handfast.

Till traditionen hör att en regering löpande tar fram en statsbudget. Man följer den ekonomiska utvecklingen och gör årliga intresseavvägningar. Ideologi spelar såklart in. Satsningar och besparingar förankras hos partierna, som står bakom budgeten. Ibland tvingar omvärldsläget de dyraste favoritidéerna att stå tillbaka.

Politik kommer trots allt alltid i slutändan att handla om prioriteringar.

I januariöverenskommelsen ska däremot förutbestämda reformer betas av, om inte med entusiasm så åtminstone plikttroget. Tempot och handfastheten ligger i överenskommelsens premiss.

Ett uttalande från Liberalernas nyvalda partiledare Nyamko Sabuni, som innan hon tillträdde var öppet kritisk till januariöverenskommelsen, sätter fingret på hur detta utgör överenskommelsens ömma punkt. I en intervju i SVT:s Agenda talade Sabuni om hur det vid ett ekonomiskt försämrat läge kan finnas ”anledning för regeringen att tänka om”.

De två konkreta exemplen gällde utvecklingsåret – ett förskönat nyord för Miljöpartiets käpphäst friår – och den så kallade familjeveckan, S-förslaget om utökad föräldraledighet.

Slående är hur Sabuni trycker till budgetsamarbetets grundtanke. Det blir som en politisk insikt om hur kostsamt det i slutändan blir när alla till slut ska få sitt.

Plötsligt ska det matiga samarbetsprogrammet möta den ekonomiska och samhälleliga verkligheten. Just nu råkar den präglas av orosmoln i världsekonomin och vi kan mer eller mindre dagligen ta del av rapporter om kriminellas förödande verksamhet.

Detta ser väljarna. Ur det perspektivet är det intressant att kraven i reformprogrammet nu faktiskt ifrågasätts. Det framstår som både realistiskt och pragmatiskt.

Politik kommer trots allt alltid i slutändan att handla om prioriteringar.

Så länge samarbetet pågår gäller det bara att vara vaksam. Regeringspartierna kommer inte att missa chansen att drämma tillbaka åt det andra hållet om 73- punktslistan åter kastas upp på förhandlingsbordet.

Max Eskilsson, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån

Anmäl till Pressombudsmannen Rätta artikeln Skriv ut