Foto: Pontus Lundahl/TT Foto: Pontus Lundahl/TT.
Leif Östling, tills helt nyligen ordförande i Svenskt Näringsliv, gillar inte att betala skatt.
Man blir verkligen häpen när man hör honom uttala sig på ett sådant omdömeslöst sätt.
För att förstå de svenska direktörernas skattehat och ideologin bakom så bör vi gå tillbaka i tiden.
Axel Iveroth, VD för Industriförbundet 1957-1977 var en person som strävade efter att modernisera den svenska storfinansens organisationer. Han tog till exempel initiativ till SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle. Politiskt stod Axel Iveroth långt ut på den liberala ytterkanten.
1970 utsågs direktören Sture Eskilsson till ”propagandachef” hos SAF och tillsammans med Industriförbundet skapade man samarbetsorganet Näringsliv i samverkan.
Syftet var att försöka överflygla den så kallade vänstervågen.
En del unga påläggskalvar inom SAF och Industriförbundet skickades till USA för att studera modernt lobbyarbete. Resultatet kom att bli en rad olika propagandainstitut, varav det 1978 skapade Timbro är det mest kända.
Man bör också nämna stiftelsen ”Den Nya Välfärden”, vars program i stort sett kopierades av Ian Wachtmeister när han startade Ny Demokrati 1990.
Det gällde att få den nya modeläran nyliberalismen att tränga igenom i den politiska debatten. Men vad var det för propaganda som Timbro och de andra torgförde?
Jag väljer ett citat ur ”The Machinery of Freedom ”(l973) av David Friedman, son tilld en mer kände Nobelpristagaren Milton Friedman.
”Då staten inte kan agera utan att förgripa sig på vars och ens egendom bör den avskaffas. Varje stat verkar på grundval av tvångsuttaxering. Skatt är stöld och en kränkning av den privata äganderätten.”
Med en sådan ideologi i bagaget är det inte så konstigt att Leif Östling och en stor del av de andra direktörerna ogillar att betala skatt.
Jörgen Brännström, Västra Vallen