Landsbygden saknas i framtidens forskning

Regeringen har presenterat sin forskningsproposition. Trist nog glömdes landsbygden bort.

Forskning och innovation är avgörande för en hållbar landsbygd. Forskningspropositioner kommer inte ofta. Den senaste har långsiktiga visioner, betonar kraftfullt vikten av att forskningen samverkar med det omgivande samhället.

Det gäller givetvis även för landsbygdens utveckling.

Men då är det extra viktigt att landsbygdens aktörer är med på tåget.

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) tycks ha sovit när propositionen skrevs. Förvisso finns det massor med satsningar som kan komma landsbygden till del. Men landsbygden lyfts inte fram som en innovativ kraft, vilket man däremot gör med staden.

Det skrivs mycket om smarta städer, men tankar om en smart och innovativ landsbygd saknas.

Det enda som står om landsbygden är att där kan förutsättningarna för företagande vara svårare på grund av glesheten.

Regeringen menar att urbana områdena har fördelar. Därför bör det offentliga ”hjälpa” landsbygden.

Det står mycket om industrier. Fordonsindustrin har ett eget avsnitt. Turismen, som många kallar för vår nya basnäring, nämns däremot inte med ett ord.

Raderna om jordbruksforskning handlar mest om hållbarhet, liksom det lilla som skrivs om livsmedel. EU:s motsvarighet ”Horisont 2020” betonar livsmedelstrygghet, men vikten av att vi kan producera vår egen mat finns inte med i den svenska varianten.

I propositionen är prioriterade områden för forskning, klimat och miljö, hälsa samt en ökad digitalisering.

Att landsbygden är en förutsättning för ett hållbart klimat och en miljö nämns inte. Att landsbygden är en resurs för ett modernt hälsoarbete nämns inte. Att digitaliseringen kan revolutionera livet och företagandet på landsbygden nämns inte.

Och så fortsätter det område efter område. Landsbygden lyfts inte fram som en offensiv och innovativ kraft.

Nu är det inte bara landsbygdsministern som tycks ha sovit. Det viktigaste för att påverka en proposition är att svara på den remiss som regeringen bjuder in till.

Där har Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Kungliga skogs- och lantbruksakademien (KSLA) gjort ett gediget arbete, men i övrigt är det tomt.

Varför har LRF, Hela Sverige ska leva, Norrlandsförbundet, Hushållningssällskapen och andra aktörer som arbetar för en hållbar landsbygd varit tysta?

Visst gör dessa aktörer mycket för vår landsbygd, men denna så centrala proposition ignorerar de.

En innovativ landsbygd kräver offensiva aktörer. Saknar vi sådana?

Urban Laurin, Froghult Västergård

fil dr i statsvetenskap