Foto: Adam Ihse/TT

Hur många sjuksköterskor skulle textilsvinnet räcka till?

Debatt. Textilier som kastas av misstag, som följer med patienter hem, i brist på alternativ klädsel, eller som ligger kvarglömda i ett förråd på grund av bristande rutiner. Här försvinner miljoner och åter miljoner kronor ur landstingen och kommunerna varje år.

Textilsvinnet inom svensk vård och omsorg är både en ekonomisk belastning för landsting och kommuner och en miljöbelastning av stora mått.

För varje plagg som försvinner ut ur systemet behöver ett nytt produceras.

Denna miljöbelastning sker helt i onödan när det saknas kontroller och rutiner.

Textilier som kastas av misstag, som följer med patienter hem, i brist på alternativ klädsel, eller som ligger kvarglömda i ett förråd på grund av bristande rutiner. Här försvinner miljoner och åter miljoner kronor ur landstingen och kommunerna varje år. Förmodligen handlar det årliga textilsvinnet om i storleksordningen tio miljoner kronor för ett stort landsting.

I topp bland de textilier som försvinner finns underkläder och babyartiklar. Därefter kommer t-shirts, joggingbyxor och filtar.

Textilsvinnet, liksom allt annat som köps in, men inte används som det var tänkt, utgör en stor kostnad för svensk vård och omsorg. Men svinnet medför också en negativ miljöbelastning. När textilier försvinner måste nya produceras för att täcka behovet av arbetskläder och patienttextilier. Det handlar om ökade utsläpp av koldioxid med tiotusentals ton per år.

Genom nya regelverk från Socialstyrelsen, och egna ambitionshöjningar, väljer kommuner i allt större utsträckning att erbjuda fria arbetskläder till sina medarbetare inom bland annat äldrevård, hemtjänst och förskola. Det är bland annat en fråga om hygien, identifikation och rättvisa.

Samtidigt kan textilsvinnet späs på om dessa satsningar sker utan att det finns rutiner för hur textilservicen ska hanteras.

Den svenska professionella textiltjänstesektorn har ett starkt fokus på att minska branschens miljöpåverkan. Det omfattar att effektivisera tvättprocessen för att minimera användningen av vatten, el, kemikalier och bränsle. Det handlar också om att förlänga textiliernas livslängd, vilket är avgörande för miljöprestandan av textilservice.

Genom att se till att textiler håller sig hela och rena länge skyddar Sveriges tvätteriförbunds medlemmar både människa och miljö. Men det blir ett hack i denna positiva kurva när textilier försvinner på vägen. Kostnaden försvinner däremot inte utan skapar osäkerhet vid anbudslämning.

Vi skulle gärna se att textilsvinnet motarbetades mer aktivt som ett led i en ansvarsfull textilhantering. Tyvärr är det ofta både en gömd och glömd fråga.

Metoden för att mota textilsvinnet är i grunden enkel. Den förutsätter dock ett fokuserat arbetssätt, både hos beställarna inom vårdsektorn och hos tvätterierna.

Det handlar om rutiner och tydlighet med information. Därutöver finns tekniska möjligheter. Genom att använda RFID-chip tillsammans med ett plaggdistributionssystem går det exempelvis att ända ner på avdelningsnivå få kontroll på var arbetskläderna befinner sig.

Även andra textilier går att göra spårbara.

Det är ett mycket effektivt sätt att minska svinnet av textilier.

Genom att aktivt motarbeta textilsvinn kan våra beställare sänka sina kostnader för textilservice, och vi kan göra ytterligare en insats för miljön.

Jan Kluge, ordförande Sveriges tvätteriförbund

Tor-Björn Angin, vice ordförande Sveriges tvätteriförbund

Anmäl till Pressombudsmannen Rätta artikeln Skriv ut