Debatt: Den psykiska ohälsan kräver mer och bättre samverkan

Foto: Stina Stjernkvist/TT

Under mina fyra år som landstingspolitiker har jag på olika sätt försökt informera mig om landstingets komplexa och mångfacetterade verksamhet.

Det som slagit mig, efter att ha besökt de flesta av primärvårdens hälsocentraler och sjukhusens kliniker, är hur många av våra medarbetare som känner en otillräcklighet, gränsande till uppgivenhet kring utvecklingen inom den psykiatriska vården.

Den psykiska ohälsan har ökat markant bland barn och unga de senaste decennierna. Människor med psykisk sjukdom har en väsentligt förkortad livstid jämfört med normalbefolkningen och självmordstalen fortsätter att vara höga. Det är fortfarande nästan fem gånger så många som begår självmord än som dödas i trafiken.

Det har i omgångar gjorts riktade statliga insatser. Mellan åren 1995 och 2015 genomfördes sju satsningar inom området psykisk ohälsa. Kostnaden för dessa uppgick till cirka 16 miljarder kronor.

Myndigheten för vårdanalys konstaterar att satsningarna i det stora hela varit lyckade, men efter det att statsbidragen tagit slut har det mesta blivit som förr igen.

Ordet samverkan återkommer ständigt när den psykiatriska vården utvärderas. Aktörerna kring personer med psykisk ohälsa är många: skolan och skolhälsovården, kommunens socialtjänst, primärvården och specialistpsykiatrin med barn- och ungdomspsykiatrin (BUP).

Det borde inte vara svårt att sammanföra de olika ansvarsnivåerna och samverka för att ge barn och unga den bästa psykiatriska vården.

Att tidigt upptäcka när barns reaktioner och beteende är symptom på psykisk ohälsa är avgörande för att tidigt kunna utforma ett lämpligt stöd i dialog med barnet och dess närstående. Man kan behöva ta ställning till diagnos, som underlag för en specifik behandling, eller olika insatser som kan påverka prognosen positivt och förhindra att tillståndet blir långvarigt. Här tror vi i Centerpartiet att familjecentralerna har en viktig uppgift.

Ansvaret för första linjens psykiatri ligger hos primärvården. Här är vittnesmålen rätt entydiga. Resurser i relationen till behov och mål ligger långt ifrån varandra.

Rekrytering av framförallt legitimerade medarbetare till psykiatrin i primärvården är ett bekymmer, det är ett problem som inte kan lösas kortsiktigt. En idé för att säkra förstalinjens psykiatri är ett utökat teamarbete. Teamen skulle dessutom kunna fungera mobilt.

Centerpartiet vill förstärka primärvårdens insatser för psykisk ohälsa med tidiga åtgärder och en obruten vårdkedja för barnen – från födseln till vuxen ålder.

Jag återkommer till ordet samverkan. Det ska inte finnas några organisatoriska hinder för den som söker vård för sin psykiska ohälsa.

I den nya regionkommunen kommer det att finnas möjligheter för den som vill samverka. Men det kommer att krävas både politiskt mod och handlingskraft för en grupp som är bland de sköraste i vårt allt mera krävande samhälle.

Centerpartiet lovar att göra allt för att den här gruppen ska hamna på undantag.

Ewa-May Karlsson, gruppledare för Centerpartiet i Västerbottens läns landsting