Foto: Fredrik Sandberg/TT

Debatt: Kommuner kan bidra till ökad matproduktion

Notera att denna artikel är från förra året.
Debatt. För att livsmedelsstrategin ska få effekt krävs en genomgripande förändring i synen på matproduktionen hos myndigheter på alla nivåer, inte minst den kommunala. Det måste till ett tydligt tillväxtperspektiv som genomsyrar hela verksamheten.

Sverige har sent men välbehövligt antagit en nationell livsmedelsstrategi.

Det övergripande målet är en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar samtidigt som relevanta miljömål nås.

Strategin ska även skapa hållbar tillväxt och sysselsättning i hela landet.

Det låter naturligtvis mycket bra, men låter sig inte så lätt göras i vårt län där jordbruksproduktionen minskat under lång tid, och när hela Sveriges självförsörjningsgrad ligger på cirka 50 procent. Varannan tugga vi stoppar i munnen är importerad.

För att strategin ska få effekt krävs en genomgripande förändring i synen på matproduktionen hos myndigheter på alla nivåer, inte minst den kommunala. Det måste till ett tydligt tillväxtperspektiv som genomsyrar hela verksamheten.

Därför är vår fråga till länets kommuner: Hur tänker ni ta er an livsmedelsstrategin och bidra till tillväxt i jordbruket och i livsmedelskedjan?

Från LRF vill vi gärna komma med några tips.

För det första borde det vara en självklarhet att köpa lokala, eller åtminstone svenska livsmedel i den offentliga upphandlingen. Det känns nästan stötande att det i kommunala skolor och äldreboenden kan serveras importerad mat som, inte sällan, är producerad under förhållanden som skulle kunna innebära fängelse för en lantbrukare i Sverige.

Vi upplever att kommunen många gånger betraktar åkermark som något lättillgängligt för exploatering och byggande. Det är en farlig väg att gå.

För det andra gäller det åkermarkens status i den kommunala planeringen. Utan åkermark ingen matproduktion. Jordbruksmark och vatten måste uppmärksammas och värnas i den fysiska planeringen. Vi upplever att kommunen många gånger betraktar åkermark som något lättillgängligt för exploatering och byggande. Det är en farlig väg att gå. Bebyggd åkermark är borta för alltid.

För det tredje krävs att tillsyn och kontroller av jordbruksföretag är likvärdiga och präglas av hög kompetens. De bör också samordnas så att det blir en så liten störning som möjligt i den ordinarie verksamheten för företagaren. Ett tillväxtperspektiv i tillsynsarbetet handlar om att hjälpa lantbrukaren att göra rätt, snarare än att sätta dit vederbörande. Här kan både Skatteverket och den så kallade Rättviksmodellen tjäna som goda exempel.

Sist men inte minst krävs en god infrastruktur på landsbygden. Det handlar om allt från bra väghållning till bredband åt alla samt offentlig och kommersiell service.

Ska unga människor vilja satsa på jordbruket och på ett liv på landsbygden krävs att de får lika mycket för sina skattepengar som de som bor i städerna.

Vi från LRF vill gärna kroka arm med länets kommuner och göra verklighet av vår livsmedelsstrategi.

Det tjänar vi alla på.

Lotta Folkesson, ordförande LRF Västerbotten

Mats Granath, regionchef LRF Västerbotten

Anmäl till Pressombudsmannen Rätta artikeln Skriv ut