Foto: Kyrre Lien/NTB Scanpix/TT

Dansa inte vals med diktaturer

Ledare. I Förenade arabemiraten tävlar prestigeprojekten med varandra om att vara det mest prestigefulla. Men bakom potemkinkulisserna döljer sig ett land med gästarbetare, som lever under usla förhållanden, där fackföreningar är förbjudna, där mötesfriheten är kringskuren och där domstolsväsendet används till att kväsa regimkritik.

Burj Khalifa i Dubai sträcker sig hisnande 828 meter upp i luften. Det är världens högsta byggnad. I jämförelse är Turning Torso, högst i Norden, en pygmé med sina 190 meter. Dubaifontänen bjuder på en vidunderlig vattenshow, den konstgjorda ön Palm Jumeirah räknas till de arkitektoniska mästerverken.

I Förenade arabemiraten tävlar prestigeprojekten med varandra om att vara det mest prestigefulla. Det är också här, i Dubai, som världsutställningen ”World Expo 2020” ska hållas mellan 20 oktober 2020 och 10 april 2021.

Men bakom potemkinkulisserna döljer sig ett land med gästarbetare, som lever under usla förhållanden, där fackföreningar är förbjudna, där mötesfriheten är kringskuren och där domstolsväsendet används till att kväsa regimkritik.

Människorättsorganisationen Human Rights Watch rankar Förenade arabemiraten som ett mycket ofritt land. Det finns ingen yttrandefrihet. Inga politiska partier är tillåtna. Det finns inga folkvalda lagstiftande församlingar. De sju kungahusen har monopol på makten och deras beslut är lag, de kan inte ifrågasättas.

Att åka till Förenade arabemiraten som turist är inte oproblematiskt.

Att åka dit för att delta i en världsutställning är inte heller det okontroversiellt.

Men det är precis vad Sverige ska göra. Uppbackad av den socialdemokratiskt ledda regeringen blir det ”regeringens enskilt största satsning inom export- och investeringsfrämjandet.”

När Socialdemokraterna ska förvandla de glödheta brandtalen om yttrandefrihet, feministisk utrikespolitik och mänskliga rättigheter i praktisk handling kör man rakt ner i diket.

Även i Region Västerbotten har det sluntits än hit, än dit och än ner i diket.

I somras tog Erik Bergkvist (S), dåvarande ordförande i regionala utvecklingsnämnden, ett ordförandebeslut om att regionen ska betala inträdesbiljetten à 250 000 kronor för regionens satsning på Expo 2020. Det ska bli ”Norra Sveriges möjlighet att delta i Sveriges enskilt största satsning inom export- och investeringsfrämjandet.”

Om detta beslut finns en hel del att säga:

För det första: Var ärendet av så brådskande karaktär att ordföranden kunde fatta beslut i nämndens ställe?

För det andra: När en demokrati vill frottera sig med en av världens mest hårdföra diktaturer. Visst är det ett så principiellt viktigt beslut att det ska diskuteras och beslutas i nämnden.

För det tredje: Varför fick regionala utvecklingsnämndens arbetsutskott inte ta del av beslutet förrän den 16 september, det vill säga drygt två månader efter att ordföranden fattat beslut? För den som är konspiratoriskt lagd går det att grymta ”mörkläggning”.

Beslutet är fattat, och kan inte rivas, upp utan att det förekommit formella felaktigheter. Vänsterpartiet, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna har sagt vad de tycker om tänker om beslutet som sådant, om den etiska aspekten och hur beslutet har fattats. Det blev en protokollsanteckning eftersom det inte går att i efterhand reservera sig mot fattade beslut.

I Dubai gnuggar de styrande sina händer. Expo 2020 är en fantastisk möjlighet för landets politiska ledning att visa upp alla sina glänsande fasader.

Men Dubai är inte bara guld och gröna skogar, det är någonting helt annat också. Den verkligheten får ingen blunda för.

Om man nu nödvändigtvis måste åka dit och skänka glans åt en diktatur. Det hade varit bättre att stanna hemma.

Fotnot: Se även debattartikel i dagens Norran.

Anmäl till Pressombudsmannen Rätta artikeln Skriv ut