Att släppa ut katter i skogen är grymt.
Att släppa ut katter i skogen är grymt. Foto: Henrik Montgomery/TT

Äntligen hårdare lagar mot djurplågarna

Ledare. Att riksdagen häromåret röstade för ett stärkt djurskydd och att en ny djurskyddslag nu blivit verklighet är oerhört glädjande. Det viktiga är dock att lagen framöver kommer till användning så som det är tänkt: Att människor vågar anmäla om grannen är en djurplågare som behandlar sin fyrbenta vän som en slit- och slängvara.

Sommarkattens saga är all.

Förhoppningsvis i alla fall.

Den 1 april trädde en ny djurskyddslag i kraft. Lagen ersätter den tidigare från 1988 och innehåller en rad förtydliganden och skärpningar som under lång tid efterfrågats av djurvänner. Bland annat införs ett förbud mot att ”överge djur av tamdjursart”. Med andra ord kan den person som slänger ut en katt – eller en hund, även om det är betydligt ovanligare – nu dömas för brott.

Tidigare har lagen påtalat att man som djurägare är skyldig att se till att ens skyddslingar har tillräcklig tillsyn, vilket rimligtvis kan tolkas som ett indirekt förbud mot att kasta ut djur på gatan.

Men nu finns förbudet där svart på vitt.

Ingen vet hur många hemlösa katter det finns i Sverige. Uppskattningsvis rör det sig om omkring 150 000 enligt de djurskyddsorganisationer som försökt göra beräkningar. Över hela landet har katthem i många år varit konstant överfulla.

De katter som lämnats att överleva på egen hand har farit väldigt illa. Det beror bland annat på att tamkatten ursprungligen är ett djur från medelhavsområdet vars päls, till skillnad från de arter som är naturliga i den vilda nordiska faunan, inte förmår skydda mot hård kyla.

Den domesticerade katten, även om den är förvildad, har inte genetiska förutsättningar att klara sig någon längre tid utan människan.

I en del städer har det gått så långt att de hemlösa katterna har blivit ett miljöproblem. Kommunen har skickat ut personal i bostadsområden för att skjuta katter för att populationerna inte ska växa sig för stora. Det är en situation som aldrig borde ha fått uppstå.

Att riksdagen häromåret röstade för ett stärkt djurskydd och att en ny djurskyddslag nu blivit verklighet är oerhört glädjande. Det viktiga är dock att lagen framöver kommer till användning så som det är tänkt: Att människor vågar anmäla om grannen är en djurplågare som behandlar sin fyrbenta vän som en slit- och slängvara, och att den som funderar på att göra sig av med sitt husdjur genom att låsa dörren till sommarstugan och lämna katten bakom sig tänker ett varv extra.

Samtidigt med den nya djurskyddslagen införs också Lex Maja, som innebär att vårdpersonal kan anmäla misstänkt vanvård av djur utan att bryta mot sekretessen. Lagen som har sitt ursprung i en motion från bland andra Birgitta Ohlsson (L) är uppkallad efter katten Maja som lämnades att svälta ihjäl ensam sedan hennes matte åkt in på sjukhus och hemtjänsten med hänvisning till tystnadsplikt valde att inte göra något trots att de visste att katten fanns kvar inlåst i lägenheten.

Hur vi människor behandlar andra levande varelser som är beroende av vår välvilja säger mycket om vilka vi är och det samhälle vi lever i.

I och med den nya djurskyddslagen och Lex Maja har Sverige tagit ett steg i rätt riktning. Nästa steg borde vara att i likhet med reglerna för hundar införa obligatorisk märkning och registrering av katter – något som är under utredning. Det skulle göra det betydligt enklare att hålla djurplågare ansvariga och definitivt sätta stopp för sommarkatter.

Malin Lernfelt

Anmäl till Pressombudsmannen Rätta artikeln Skriv ut