Foto: Pontus Lundahl/TT.
Insändare. Skäms inte över att du känner dig annorlunda eller hyperaktiv i vissa situationer.
I skolan har man en roll, man ska vara och bete sig som alla andra. För annars är man konstig. Men tyvärr, jag och många andra passar inte in i era mallar.
Vid vissa tillfällen vet man inte ens hur man ska bete sig, eller hur man ska kunna kontrollera alla känslor i huvudet.
De som har adhd har inte ens chansen att kunna ändra sig, när de inte har ett ”stopp” som andra har. Adhd är något vi inte pratar om så mycket, vilket jag tycker är dåligt.
Det skulle verkligen behövas, eftersom att många inte har någon kunskap om vad det innebär. Jag tycker att det är jätteviktigt att prata om, eftersom att det är minst två elever per klass som har adhd, men det är inte ovanligt att bara en vet om det.
Att prata om det ger även mer förståelse för diagnosen, men även för de som känner att de har flera symptom, att våga söka hjälp. Och på tal om att få hjälp med en utredning på adhd så tycker jag att de tar så lång tid att få hjälp. Diagnosen påverkar både skolgången och handlingarna, antingen positivt eller negativt.
Vi med adhd blir inte arga, vi blir förbannade. Vi blir inte ledsna, vi blir förkrossade. Vi blir inte heller glada, vi blir överlyckliga.
Det är fruktansvärt ansträngande, men jag tycker att det är en bonus. Att vi lever och upplever allt så mycket starkare än andra, på både gott och ont.
När jag älskar, gör jag det intensivt, starkt och våldsamt. När jag sörjer, krossas mitt hjärta i tusen bitar.
Allt ni gör, gör jag mer. Allt ni ser, ser jag skarpare. Allt jag hör är vackrare och smärtsammare. Vi är inte sjuka, vi tar bara till oss saker och ting i större skala än många andra.
15-årig tjej med diagnos