Foto: TT bild.
Den svenska abortlagstiftningen trädde i kraft 1974. I snart 40 år har kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp varit självklar för många. Men det är inget vi kan ta för givet, varken i Europa eller här hemma i Sverige. I Europa har Malta, Polen och Irland abortförbud. Flera europeiska länder med aborträtt, bland annat Norge, har lagförslag på begränsningar. Detta är en direkt konsekvens av att värdekonservativa krafter fått allt större inflytande.
För S-kvinnor är kvinnans rätt till abort en självklarhet. Bara kvinnan själv kan fatta beslutet. Kvinnans rätt till sin egen kropp är en förutsättning för hennes frihet och makt över sitt eget liv. S-kvinnor tar strid för aborträtten genom att aktivt förespråka sexualupplysning, preventivmedel samt säkra och fria aborter.
Även i Sverige har de värdekonservativa krafterna växt. Det ser vi både hos Sverigedemokraterna och hos Kristdemokraterna. Dessa partier står för konservativa familjemodeller och en tydlig motvilja till förändring och utveckling. I abortfrågan är Sverigedemokraterna tydliga, de vill begränsa aborträtten. Kristdemokraterna är mer svävande. De säger sig stödja svensk lagstiftning, vilket de har sagt i 20 år. Samtidigt går det inte att bortse från partiets kopplingar till abortmotstånd, inte minst till rörelsen ”Ja till livet”.
För bara ett par år sedan talade Gunilla Gomérs, kristdemokratisk kommun- och regionpolitiker, om ”nollvisioner för abort” och föreslog i stället ett adoptionscenter för kvinnor som inte ville behålla sina barn. I Europaparlamentet var Kristdemokraterna enda svenska parti som förra året röstade mot stöd för fri abort.
Frågan om samvetsfrihet, om barnmorskor på grund av religiösa skäl ska få vägra att utför aborter, har länge drivits av abortmotståndare i Europa. Kristdemokrater i Jönköpings län och i Kronobergs län har nu tagit ett tydligt steg bort från svensk aborträtt och bort från den egna partilinjen. I två svenska landsting föreslår de att sjukhusen inför en samvetsklausul. Det är häpnadsväckande.
Samvetsfrihet är oförenligt med att värna om fri abort enligt svensk lag. Den som utbildar sig till barnmorska i Sverige i dag är fullt insatt i att det är en del av arbetet. Vi förstår mycket väl att religiösa skäl kan stå i vägen för en person att utföra en viss handling. Men det måste vara individens ansvar att utforma sin vardag så att ens livsval blir förenliga utan att bryta mot yrkeskod eller svensk lag.
En läkare kan inte vägra att utföra vissa behandlingar. En polis kan inte vägra att utföra vissa ingripanden. En lärare får inte forma undervisningen utifrån sin egen religion. På samma sätt kan en barnmorska inte vägra en kvinnas rätt till vård.
Ändå motionerar Kristdemokraterna, både i Jönköpings län och i Kronobergs län om samvetsfrihet för barnmorskor. Hur tänker egentligen Kristdemokraternas partiledning? Tänker de fortsätta undvika frågan och bolla ansvaret mellan varandra? Eller tänker de ta ställning och säga var de egentligen tycker om samvetsfrihet?
Det sistnämnda hade varit det enda ärliga, både mot de kvinnor de säger sig värna om och deras rätt till vård, men också mot de abortmotståndare som de lite svävande vurmar för genom sin otydlighet.
Susanne Dufvenberg
ordförande S-kvinnor i Västerbottens län
Carina Ohlsson
förbundsordförande S-kvinnor