”Det är så ruggigt halkigt, det är som det är slipat på vägarna. Ambulansen höll också på att bli påkörd”, sa Thure Jonsson, insatsledare vid räddningstjänsten, enligt Norran den 9/2, efter den senaste olyckan vid Fällbäcken.
Den osynliga så kallade svarthalkan eller isskorpan på ren asfalt, som skapats av fryst saltlake är mycket förrädisk. En direkt följd och ännu ett bevis på Trafikverkets eminenta vinterväghållning! Deras uppdrag är att hålla vägarna i ett tillfredsställande skick. Vad Trafikverket menar med tillfredsställande skick, framgår av ovanstående citat.
Vem som helst kan konstatera att halkbekämpningen med salt, är en bristfällig metod som inte uppfyller de krav som riksdag och regering ställt på Trafikverket.
Vägsaltning kräver till skillnad mot vanlig sand optimala förhållanden, vilket gör den till ett lömskt redskap i händerna på Trafikverkets entreprenörer.
Effekten påverkas nämligen av en mängd yttre och ständigt varierande faktorer, som till exempel trafikintensitet, temperatur, luftfuktighet, nederbörd, geografiska förhållanden med mera. Dessa riskerar att skapa ett väglag, som är fullständigt omöjligt att förutse eller upptäcka för oss trafikanter. Plötsligt är olyckan ett faktum.
Vanlig sand som tidigare löst problemet med halka, har Trafikverket konsekvent valt bort. Den tycks numera i stället, av de ansvariga på Trafikverket användas till att i likhet med strutsar stoppa ner sina huvuden i. Om man ingenting ser och ingenting hör så måste väl allt vara bra, verkar man resonera.
Sven-Olof Andersson, Bureå
Svar direkt
Det är mycket olyckligt när det händer olyckor längs våra vägar. Orsaken till olyckor i trafiken är många. Ibland har vi svårprognostiserad halka eller halka som är mycket besvärlig att bekämpa, till exempel vid underkylt regn.
Det är inte ovanligt att vi som jobbar med drift och underhåll hör argument mot salt till förmån för sand, även gällande vårt högtrafikerade vägnät. Den allra största delen av det allmänna vägnätet sandas och vi förbrukar redan idag enorma mängder sand.
Tyvärr har sanden en alltför kortsiktig effekt på vårt högtrafikerade vägnät. Trafikverket anpassar sin halkbekämpning efter rådande förhållanden såsom ökade trafikmängder, ökade tonnage samt det allt varmare klimatet vi haft de senaste vintrarna med regn och temperaturer nära noll.
Om vi sandade istället för att salta, skulle vi behöva sanda varje gång cirka 300 fordon passerat, och ännu oftare där vi har en hög andel tung trafik. För en väg med trafik på 10 000 fordon per dygn skulle detta innebära en sandbil var 45:e minut.
Fakta är dessutom att det passerar cirka 30 000 fordon på E 4 genom Skellefteå centrum varje dygn. Det bör ge en klar bild av hur många sandbilar och hur mycket sand som skulle krävas.
Insändarskribenten skriver att om ansvariga på Trafikverket ingenting ser och ingenting hör så är väl allt bra! Det jag ser är fakta gällande trafiksäkerhet, miljö, samhällsekonomi samt forskningsresultat från Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI).
VTI pekar på att om vi slutade att använda tömedel för halkbekämpning på de högtrafikerade vägarna skulle antalet döda och svårt skadade i Sverige öka med cirka 60 personer per vinter. Det är bland annat dessa fakta jag ser.
Maria Tenskog
Projektledare, Drift och underhåll
Trafikverket Region Norr