Norran har i olika artiklar uppmärksammat den höga arbetsbelastningen och att det samtidigt är personalbrist på sjukhuset i Skellefteå.
Vad som inte skrivs om är den undermåliga rekryteringen och personalpolitiken. Här i Skellefteå har det under flera år utbildats sjuksköterskor. Många av dem väljer att flytta härifrån.
Landstinget måste vara aktivare i försöken att rekrytera dessa. Det är landstingets ansvar att göra lasarettet till en attraktiv arbetsplats.
Man kan börja med att faktiskt utlysa tjänster till de verksamheter som behöver personal. Jag gick häromdagen in på landstingets hemsida, där personal rekryteras. Den enda lediga tjänsten just då var en tjänst med åtta platser inom medicin/geriatrik kliniken. Dessa tjänster är tidsbegränsade. Det finns inga lediga tjänster ute på de psykiatriska vårdavdelningarna.
Jag har heller aldrig hört att ledningen faktiskt utökat antalet tjänster där personalen beskriver arbetssituationen som ohållbar. Varför ska man stanna på ett arbete där arbetsgivaren inte värnar mer om sin personal?
Hur tänker man när man inte utlyser tjänster som uppenbarligen behövs, eller avstår från att de gör utlysta tjänster attraktiva. Jag och många med mig vill få möjlighet att ha en fast anställning som inte är tidsbegränsad eller klinikbaserad. Jag vill ha en tjänst på en specifik avdelning där jag har möjlighet att lära känna mina kollegor och avdelningen, inte vara rädd att bli förflyttad inom kliniken.
Jag vågar inte gissa hur många unga lovande ambitiösa sjuksköterskor som valt att söka sig vidare när landstinget, till synes, inte lyfter ett finger för att rekrytera personal - förutom när de blir uppsökta av dagspressens reportrar och på så sätt får gratis rekryteringsutrymme.
Eftersom jag själv jobbar i landstinget och det är chefer och ledning jag är kritisk mot så väljer jag att vara anonym i denna insändare.
Upprörd