Foto: Leif Andersson.
INSÄNDARE. ”Vargen kommer, vargen kommer”
Så ropade pojken i den gamla sagen om pojken som lurades. Saga kan kanske detta inlägg också kallas. Fast i så fall en sannsaga.
Vargen, denna mytomspunna fyrbenta varelse är både hatad och värnad. Dessutom ansedd som utrotningshotad av främst EU-byråkrater.
Vargen kommer i vart fall inte på inkallning. Annat är det med bitvargen. Alltså väghyveln. Den är absolut utrotningshotad. Om den ens lever idag. Och borde definitivt komma på inkallning. Men, kanske den inte längre har någon husse? Vad vet jag.
I vilket fall som helst verkar den inte finnas kvar, om man ser till vintervägarna. Denna vinter har många vägar tydligen knappt sett snöröken av något hyvelstål.
Som jobbpendlare åker jag varje arbetsdag ungefär sju mil enkel väg på sammanlagt fem olika vägsträckor. Här märks direkt att nya entreprenörer tagit över väghållningen. Hur vissa lagt så låga anbud, för att få jobbet, att de knappt har råd hålla en hyfsad vägstandard.
Upp ur de bekväma kontorsstolarna ni ansvariga hos Trafikverk och kommuner och se hur era uppdrag sköts.
Jag har förståelse att tätt inpå kraftiga snöfall kan det vara svårt hinna få till en bra yta, men efter veckor av tvättbräda, knöligheter och spår, är jag skitless på att höra hur saker innanför instrumentpanelen lossnat och börjat skramla.
A. Lundberg