Välkommen, kära vän. Låt mig bli din ciceron genom denna sommardag. Tillsammans ska vi njuta av den stämningsfulla fågelsången och de värmande solstrålarna, tillsammans ska vi inleda vår odyssé genom den prunkande grönskan …
Men vänta nu. Är den inte lite väl prunkande? Den här grönskan, alltså.
Klippte jag inte bara häromdagen? I går?
Snackar förstås om gräsmattan och detta ständiga elände den bär med sig.
En sisyfossyssla i ordets sanna mening.
För er som inte kan det kommer en kort faktaruta som jag samlat ihop från ett gratis, webbaserat uppslagsverk. Kan ha varit Wikipedia.Kommer inte riktigt ihåg.
Harkel.
Kung Sisyfos ser Zeus förlusta sig på nymfen Egina. Kung Sisyfos tjallar och golare har inga polare så Zeus anlitar torpeden Thanatos för att göra det torpeder gör – ”hantera problemet”.
Kung Sisyfos lyckas däremot undgå torpeden, men då går allt käpprätt åt helvete – bokstavligt talat. Guden Ares blir nämligen lack och för Kung Sisyfos till dödsriket (eftersom han lagt ut allt sitt eget dödande på entreprenad till torpeden, så att alla hans fiender nu går olönnmördade).
Kung Sisyfos lovar guden Hades att han ska göra honom en ”tjänst” om han bara får återgå till jordelivet igen.
Hades säger ok. Kung Sisyfos säger lol och fortsätter leva i sus och dus med sin hustru. Hades blir sur. Torpeden kommer tillbaka och Kung Sisyfos förs återigen till dödsriket.
Där, i helvetets djupaste grotta, fick han nu till uppgift att rulla ett stort stenblock uppför en kulle. Om Sisyfos lyckades med att få upp stenblocket på kullen skulle han bli fri.
Varje gång han nästan var uppe på kullens topp slant han dock med stenblocket, som störtade ner i avgrunden så att han fick börja om igen.
Och han fortsätter än i dag. Slut på fakta.
Historiekännarnas tolkning av detta regala livsöde går stick i stäv. En teori är att Sisyfos representerar solen, som var dag reser sig i väst och faller i öst. Andra hävdar att det är en symbol för havets vågor som reser sig igen och igen.
Andra liknar det med de politiska ambitionerna i forna Grekland, för den som letar makt för sakens skull kommer oundvikligen att misslyckas. Denna strävan är lika tom som sysslan att rulla en sten uppför en kulle.
Själv tror jag på en lite mer bokstavlig tolkning.
För vilket öde kan likställas med att gång på gång tvingas ansa det snabbväxande ogräs vi kallar gräsmatta med hysteriskt jämna mellanrum?
Mig veterligen finns det inget.
Asfalt är helt och hållet underhållsfritt och nästan lika snyggt som en gräsmatta.