Solen skiner över den öde sommargården i Burvik. Det knastrar under skorna på Karl-Fredrik Wikberg, 81 år, när han går över den hårdna snön som vårsolen ännu inte har hunnit smälta. Han är pensionerad slöjdlärare och har under åren har haft mycket kontakt med barn och ungdomar. Nu känner han sig besviken på Skellefteå kommun som låter Sommargården i Burvik stå och förfalla.
– Fönster och dörrar är trasiga och omkullblåsta träd ligger på tomten. Det håller på att sjangsera. Varför har de inte fortsatt verksamheten som varit här, frågar han sig och fortsätter:
– Här finns ju allt. Det måste ju vara en dröm för barnen att få komma hit. Att få springa i naturen och bada här på stranden. Det är ju inte alla som får den chansen, men här skulle de få den. Det här är en pärla som måste få användas.
Karl-Fredrik Wikberg anser att det inte behöver vara så stora reparationer som gården är i behov av, utan det handlar om att byta ut murket trä, måla samt laga några fönster och dörrar. Men det gäller att göra det snabbt, innan det blir för omfattande.
– Nog är det att slösa med resurserna att låta det stå och förfalla, framför allt när man vet att kommunen har pengar. Kommunens taktik har varit att låta saker stå och förfalla och det är kanske dit de vill komma. Då borde de sälja gården istället. Det bästa vore om någon organisation kunde ta över verksamheten, säger han.
Förfallet har gått för långt och nu är det hög tid för kommunen att bestämma sig för om de ska satsa på kollot eller sälja, tycker Karl-Fredrik Wikberg.
– Väntar man så blir det bara dyrare och dyrare för varje år som går. Det finns mycket som ser bra ut här, så det är långt ifrån kört. Tyvärr tror jag inte att det kommer att bli någon verksamhet för barn här ute.